Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf i norra Tyskland. — Slaget vid Breitenfeld (1631)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som slutit sig till honom, stod redo att sätta sig i spetsen för en sådan i
elbe-trakterna. Kanske skulle hansestäderna förklara sig för honom, när han här
uppträdde; Hamburg och Liibeck hade redan öppnat sig för svenska värfningar.
Men framgången svarade ej mot förväntningarna. Höststormarna gjorde
omöjligt att utföra tåget till sjös, såsom ursprungligen var tänkt; trupperna, redan
om bord, måste efter veckors väntan framför Stralsund åter landsättas. Och
tåget till lands ledde endast till besättandet af det nordliga gränspasset mellan
Pommern och Mecklenburg genom eröfring af de små fästena Damgarten och
Ribnitz på hvar sin sida om Recknitzträsken. Landet reste sig ej för sina
hertigar; Franz Karl af Sachsen-Lauenburg blef tillfångatagen och hans
resning qväfd af den kejserlige generalen Pappenheim, som ilat till från
neder-sachsiska kretsen: hansestäderna köllo sig stilla. Då de kejserlige under
Monte-cuculi samtidigt också strömmade in från Pommern genom Peenepasset vid
Demmin, insåg Gustaf
Adolf omöjligheten att
på detta sätt bana sig väg
utefter Elbe till
Magde-burg, huru ofta han
också redan nu gifvit staden
och administratorn hopp
om undsättning. Han
ändrade då plan, men ej
syfte, hvilket oafvikligen
förblef det samma. Han
beslöt att i stället
återvända till Stettin och
genom en stormning af den
kejserliga härens fasta
ställning vid Garz och
100. Eröfringen af Damgarten i Pommern. Greiffenhagen öppna sig
odervägen nedåt Tyskland till Magdeburg. Så kom det i december 1630.
efter sex månaders fälttåg, till den första större sammandrabbningen mellan
Gustaf Adolf och hans motståndare.
Hvad hade under tiden denne gjort från sin sida för att hindra den
svenska härens utbredning i Pommern, hvilken allt jemt fortgått? Nästan intet.
Wallensteins afsättning och oenigheten i Regensburg hade bragt sakerna i den
djupaste förvirring. Ferdinand II hade måst afstå äfven från att se sin son
i spetsen för hären: efter fyra månaders förhandling lemnades i november
öfverbefålet åt ligans fältherre, den gamle Tserclaes Tilly. Det var en symbol
af försoning, att kejsarens och ligans härar sålunda förenades under samme
befålhafvare; i sjelfva verket betydde det, då ligan på sin samtidiga
sammankomst förbehöll sig förbundets fortsättning och sin härs sjelfständighet, att den
förminskade kejserliga hären blef ett bihang till ligans. Ligan och ligans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
