Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - GUSTAF II ADOLF (1611—1632) - Gustaf Adolf I Sydtyskland. — Slaget vid Lützen (1632)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framryckning mot Lutzeu; der
intog den vid 9-tiden ungefår
o o
samma slagordning som vid
Brei-tenfeld. Den wallensteinska
härens uppställning var liksom
Tserclaes Tillys efter den
spanska krigskonstens regler:
kolossala fyrkanter, hvart vapenslag
för sig. I det ögonblick, de
begge härarna drabbade
samman, stego fem eldpelare i
luften. Det var staden Liitzen,
som antändts af de kejserlige
för att betäcka en svag punkt
i deras slaglinie. Så länge som
möjligt hade VVallenstein velat
uppskjuta slaget, ty hvart
ögonblick väntade han Pappenheim.
Af samma skäl hade deremot
Gustaf Adolf påskyndat
rörelserna.
Konungen förde som vanligt
befälet öfver den högra flygeln;
Nils Brahe, den ende
svenske fältherre, som deltog i
slaget, gjorde jemte honom första
angreppet. Af dettas riktning
framgår, att Gustaf Adolfs plan
varit att tvinga Wallenstein
vika från vägen till Leipzig,
norr om hvilken han uppstält
sig, och att dermed afskära
honom hvarje annan återtågsliuie
än den mot norr. Hade detta
lyckats och konungen derefter
förenat sig med den
kurfurstliga hären i elbefåstningarua,
skulle han sedan kunnat
fullkomligt tillintetgöra den från
arfländerna afskurue kejserlige
fältherren. Begge de
angripande utvecklade lika
tapper-bet, men lyckan var ej begge
lika god. Gustaf Adolf segrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
