Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Förmyndarstyrelsens första år (1632—1636)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
159. Riksdaler 1633 (slagen i Osnnbriick).
»Ärorik härförare, from hjelte, lycklig triumfator. — En god herde
låter sitt lif för f&ren.»
ler undandraga sig, då Sveriges väl det kräfde. Personligen djupt böjd af
den inträffade olyckan, förlorar lian dock ej ett ögonblick besinningen. Sjelf
stannar han i Tyskland, der hans närvaro bäst behöfdes för att uppehålla
modet hos bundsförvandterne och leda det hela. Men i täta skrifvelser till
rådet höra vi honom
från första stunden
maua till
ståndaktighet, endrägt och
kraftigt fortsättande
af kriget. Lifligt
deltager han äfven
i de inre
angelägenheterna, och
regeringen försummar
ej att i vigtiga fall
från kansleren
in-liemta råd och
upplysningar, hvilka nästan alltid bestämma besluten. Han blifver snart, väl ej
till namnet, men till gagnet Sveriges egentlige styresman.
Hemma väckte underrättelsen om konungens död största sorg och
bestörtning. Först en månad efter slaget vid Liitzen eller den 8
december 1632 nådde den oväntade dödsposten till Stockholm. Det sorgliga
uppträde, som vid dess delgifvande för de vördiga herrar af riksens råd följde,
har en af de närvarande (Per Brahe i sin Tänkebok) lifligt skildrat. Somliga
torkade ögonen,
au-dra vredo händerna,
men förrän de den
dagen åtskildes,
fattade de »ett
full-hugsadt råd att lefva
och dö med
hvarandra för
fäderneslandets värn, nytta
och försvar och icke
allenast hemma i
landet att hålla med
all makt och
enighet sakerna
upprätt, utan ock fullfölja kriget emot kejsaren och allt hans anhang till
hög-salig konungens uppsåt och säker fred».
Kraftiga åtgärder voro af nöden. Man befarade, att missnöjet med det
långvariga och kostsamma tyska kriget skulle gifva sig luft både hos folket
och bland trupperna. Ej heller saknades utländska stämplingar; polske
konungen ville begagna tillfället att upplifva sina anspråk på Sveriges tron. Rådet
160. Riksdaler 1633.
»Kristina, af Guds nåd Svoripres, Götes och Vendes utkorade drottning och
arffurstiona. — Verldens frälsare, fräls oss!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
