Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KRISTINA (1632—1654) - Förmyndarstyrelsens första år (1632—1636)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161. Ätta öre (mark) 1634.
ofvertog tills vidare regeringen, sammankallade riksdagen öcn
för-ordnade rikskauslereu att vara »svenska kronans fullmyndige legat i romerska
liket ocb hos alla armeer».
I lebruari 1633 öppnades riksdagen, hvars första akt blef den späda
drottningens hyllning. Ehuru enligt Norrköpings arfforening af år 1604
hennes rätt till kronan var oförtydbar
ocli denna rätt ytterligare 1627 blifvit
af ständerna bekräftad, kallas dock
Kristina i riksdagsbeslutet och allt framgent
»utkorad» drottning, antingen nu detta
var ett uttryck af adelns gamla
förkärlek för valriket eller ett sätt att
af-klippa alla anspråk från de polska
Va-sames sida.
En svårare fråga var den om be vi 11 ningen. Regeringen hade, fastän
kriget ständigt kräfde nya uppoffringar, endast vågat föreslå de gamlä skatternas
fortfarande, men måste i följd af presternes och böndernes ihärdiga nekande
eftergifva den år 1630 införda förhöjningen i lilla tullen och qvarntullen.
Redan nu visade det sig, att ständerna
gent emot det nya mångväldet kände
sig starkare; bristen på ledare och
inre sammanhållning — de högre
stånden pockade på bekräftelse af
sina privilegier, bönderne på
skatte-nedsättning — gjorde dock
motståndet mindre farligt.
Rådet lyckades slutligen att med 162* Fj^cdels orc 1634*
afseende på förmynderskapet göra sin mening gällande: regeringen skulle,
till dess nästa riksdag närmare hunne besluta om rikets regeringsform, föras
af de fem höga riksembetsmännen med råds råde. Mången hade eljest
önskat en riksföreståndare, hvarvid somliga utan tvifvel tänkt på pfalzgrefven
Johann Kasiinir, Gustaf Adolfs svåger,
andra åter, siirskildt bönderne, på rikskansleren.
Bland dem, som liito förspörja missnöje med
den nya styrelsen, befunuo sig främst
enke-drottningen och pfalzgrefven. I fråga om den
förras uteslutande hade rådet, på grund af
heunes nyckfulla och besynnerliga lynne,
varit enhälligt. Den senare var väl en särdeles klok och dugande man; han
hade under Gustaf Adolfs tid, ehuru utan fullmakt som riksskattmästare, med
mycken förmåga förestått räkningekammareu. Man fruktade dock hans
äregirighet, och först sedan han flere gånger känt sig för hos rådet angående
sina utsigter och blifvit med bestämdhet afvisad, drog han sig småningom
tillbaka.
163. Dukat 1634 (slagen i Erfurt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
