Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sällheten ej mer förljufvade hennes dagar.
Hennes betraktelser hade desutom ännu djupare
intryckt den dolk, som sårat henne. Men
med föresats at blott genom föraktets magt
söka hämma sin förtrytelse, började hon dock
nu finna nödvändigheten af mod; hon böd
äfven til at väpna sig dermed; och sedan hon
noga eftertänkt, hvad hon i detta ohyggliga
fängelse förnämligast borde företaga, lämnade
hon ingen annan föreställning rum, än den,
at söka medel til återvinnande af sin frihet,
at flyga til sin dotters undsättning, och
undandraga sig den ovärdiga förföljelse hon led
af den grymmaste barbar — af sin man.
Denna föresats uplifvade hela hennes
verksamhet, hela hennes förnuftsförmåga, som vid
inträdet i denna fasans boning, tycktes hafva
öfvergifvit henne. En stormande otålighets
första rörelser uphörde, och lämnade rum åt
den moderliga ömhetens lugnare känslor. Men
icke desmindre afbröts detta lugn af harm och
förtrytelse, så ofta den olyckliga Maria såg
på sina armar, hvilka ännu buro märken efter
de bojor, hvarmed man fängslat dem. Denna
sistnämnda oförrätt kunde dock i längden blott
väcka hennes förakt; desutom ägde hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
