Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom mer, en mänsklig varelse, hvilken i
anseende til förnuftet och alla lifvets behag är
död, och icke en gång äger medvetande af det
onda som förtär honom. Hvad plåga, at
altid afvagta minnen, hvilka ej mer återkomma;
at ouphörligt hoppas, och ouphörligt blifva
bedragen i sin väntan; at söka deltagande i
ögon, utur hvilka man varit van at se
ömheten framlysa, at med hela själens häftighet
önska få höra en röst, af hvilken man med
godhet tiltaltes, — och at endast mötas af
orediga och liknöjda blickar, at endast höra uttryck
utan mening, utan sammanhang!
En djup ängslan upfylde Marias själ efter
dessa betraktelser. När hon lagt sig,
förföljde henne de gestalter hon i
förbigående sett, ända uti hennes ensamhet. Hon
ville utforska de hemliga orsakerne til de
intryck, som på henne blifvit gjorde; och ofta
beröfvade sömnen henne förmågan at tänka på
desse åtskilliga ämnen, endast för at plåga
henne med drömmar, ännu rysligare än
verkligheten.
Dagarne följde oförmärkt på hvarandra;
och så ledsamma de än syntes, förflöto de
dock med sådan hast, at Maria knapt märkt,
det hon redan tre veckor varit lefvande
begrafven, och ännu var hennes hopp at
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
