Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvaråt han kunde helga sit lif. Så mycket tillit
förtjente at med en bepröfvad trohet belönas.
Kunde han någonsin förändras, kunde han
någonsin bedraga henne, han, som endast lefde
för henne, och som af hvarje sit hjertas slag
påmintes om Maria? Den förvirring, hvarmed
hon et ögnablick lät sig slutas i hans armar,
den lätta darrning hvaraf hon skakades när
han tryckte henne til sit hjerta, hennes
ögon som fugtades af tårar, och den ljufva
melankoli som minnet af den fruktan hon haft
at icke vara älskad, spridt öfver alla hennes
anletsdrag, röjde mera kärlek, lofvade mera
beständighet, än de mäst ömma försäkringar
skolat göra. De tego bägge; men hvad
vältalighet i den tysta tolkningen af de känslor,
som dem upeldade! Efter et ögnablicks
betänkande drog Maria sin stol til Darnfords, och
sade til honom med rörelse och godhet: „Jag
måste öpna er mit hjerta. Jag kan ej längre
dölja något för er: ni skal få veta hvem jag
är, hvarföre jag är här, och hvarföre, då jag
tilstår at jag är gift, jag utan at rodna kan
säga er . . . .“ Hennes rodnad sade det
öfriga.
Jemima kom tilbaka. Hennes närvarelse
hindrade dem ej at hafva et ganska lifligt
samtal, hvarunder kärleken genom de mäst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
