Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uttrycksfulla blickar, höll sig skadeslös för det
tvång, hvari hon försatte dem.
Deras nöjen voro så rena, at de trodde sig
i den öfversta himmeln, eller til det minsta
hänförde af någon öfvernaturlig magt til
Armides trägård. De voro liksom förtrollade.
Alla deras sinnen upfylde deras hjerta med
kärlekens förtjusning. Ljudet af deras röst var
så ömt och rörande, äfven då de talte om
saker som annars skolat vara dem likgiltiga, at
Jemima med bestörtning kände några
glädjetårar på sina kinder, dem åldren och lidandet
skrynklat. Hon skyndade sig at bårttorrka
dem, och blygdes nästan för sin svaghet.
Maria frågade henne hvarföre hon gret; hon
frågade det med al den ifriga välvilja, som
röjer sig hos en lycklig varelse, hvilken
önskar at den sällhet han sjelf åtnjuter, måtte
medkännas af alt det som omger honom.
Jemima tilstod, at det var de första tårar, som
åsynen af andras lycksalighet kommit henne
at utgjuta. Från den stunden var det liksom
hon helt och hållit blifvit förändrad; det
oroliga och misstänksamma utseende hon tilförne
haft, försvann; för första gången kände hon,
at man bemötte henne som en mänsklig varelse.
Inbillning! hvem skulle kunna mäta vidden
af din magt, eller uthärda glansen af hoppets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
