Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
måtte få höra henne. I den lilla staden
Peggy vistades uti, voro flere hus, som lydde
under det gods Herr Venables köpt. Den
lagkarlen, hos hvilken min bror arbetade, hade
åtagit sig at indrifva hyrorne. Han hade
fodrat Peggy’s; och orörlig för hennes böner,
hade han låtit utmäta hennes usla möbler, så
at hon ej hade någon säng at ligga uti, icke
en gång för sina barn, hvilket ännu var
värre. Hon visste at jag var öm, god och
gifmild; men rädd at begära något förrän i det
yttersta behof, af fruktan at man skulle
hafva mindre medlidande med henne, om man
såg at hon kunde vänta, hade hon ej vågat
vända sig til mig. Om man dref henne ur
sin koja, skulle hon ju förlora alla sina
kunder, samt slutligen se sig tvungen at tigga
eller svälta ihjäl? — Och hur skulle det då gå
med hennes barn? — „Om Daniel intet
blifvit tagen til flottan, hade alt detta aldrig
händt. Gud har så velat!“
„Jag hade två madrasser i min säng. Hvad
gjorde jag med två, när en så värdig varelse
var tvungen at ligga på golfvet? Jag visste
nog, at min Mor skulle bli ond, om hon
uptäckte det jag ärnade göra; men det var lätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
