Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Jag öpnade mit hjerta för min Farbror;
och med sin vanliga godhet eftertänkte han
genast hur han skulle kunna rädda mig. Sjelf
hade han blifvit bedragen, men trodde dock,
at et ägtenskap som blott kärleken stiftade,
(om himmelen tilläte at något sådant funnes),
vore enda medlet til sällhet på jorden. Georg
Venables var känd för at väl sköta sin
handel, och min Fars exempel gaf största vigt åt
denna omständighet; ty min Farbror trodde,
at en böjelse för ordning, som röjer sig i et
afseende, äfven sträcker sig til alt annat. Georg
talte sällan i min Farbrors närvaro, om ej för
at göra honom någon korrt och djupsinnig
fråga, eller för at göra någon qvick anmärkning,
och det altid med betygande af vördnad för
des förstånds öfverlägsenhet; så at min
Farbror sällan lämnade honom utan at säga, at
den ynglingen var mera kunnig och hade
bättre förstånd, än man förestälde sig.“
„Han var ej den ende som om honom
ägde denna öfvertygelse; men (tro, at intet hat
i detta ögnablick drifver mig), detta cirklade
tal, denna vördnadsfulla tystnad, vid tilfällen
då andra skolat uttrycka sig med hetta och
ifver, härrörde blott af brist på snille och af
köld i hans inbillningskraft. Ja, min älskade
vän, dessa ynglingar som tyckas äga så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
