Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regnbågen och alla de lyckliga tecken, som
efter ovädret upmuntra de svage dödlige. Det
pittoreska läget af trän, som jag omtyckt,
bondkojorne som i grupper lågo kringströdde,
de blomstrande häckar som omgåfvo dem, —
alt igenkände jag med en barnslig glädjes
utbrott och hänryckning. Jag skulle hafva
velat kyssa dufvorna, som hackade i sanden,
smeka boskapen som bette på ängen, och
inblanda mig med hundarne, som lekte på
gräsplanen. När jag nalkades denna älskade
gräsplan, som ledde fram til byn, fick jag höra
de beskyddande kråkorna[1]; deras skrik gaf
et anlag af dyster känslofullhet åt de rörelser,
som inom mig föregingo, och mera behag åt
denna förtjusande anblick. I den mån jag
nalkades, uptäckte jag spetsen af kyrktornet,
som höjde sig öfver toppen af åldriga lindar,
hvilka åt dem voro helgade. Jag tänkte på
kyrkogården; jag gret och trodde at jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
