Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifvets njutningar, och samhällets orättvisa
lagar betogo mig dem alla.“
„Sedan jag upmanat min man til
hushållning, lät jag bero af honom verkställigheten
utaf mina råd. Sjelf måste jag noggrant
efterlefva dem, om jag ej ville göra skulder, dem
jag var säker at han aldrig skolat betala. Jag
hade kunnat låna, man lämnar oss denna usla
rättighet; men endast fördärfvade och
oförnuftiga qvinnor betjena sig deraf; jag ville
desutom ej påskynda hans fall i den afgrund som
hotade at upsluka honom.“
„En qvinna, som är öfvergifven af sin man,
eller med honom icke äger den likstämmighet
i carakteren, som är oumgängeligt nödig, om
sämja dem emellan skal kunna bibehållas,
finner altid karlar, hvilka äro färdige at
beklaga des öde och erbjuda henne tröst. Det
deltagande hon upväcker är så ömt, om hon ej
aldeles är utan behag, at skilnaden emellan
detta deltagande och kärlek är obetydlig, och
öfvergången ifrån det ena til den andra snar.
För min del upmuntrade jag aldrig dem, som
förklarade mig något sådant. Mina älskare
visade sig och försvunno nästan på en gång. Jag
tillät mig också ej den minsta behagsjuka i
afseende på dem, emedan jag omöjligt kunnat
förhålla mig så emot en karl, utan at älska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
