Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och om sina barns öde obekymrad mans
otilfredsställeliga snålhet, de summor slumpen
låter falla i hennes händer. Obilligheten går
til och med så långt, at hon ej får behålla det
hon med sit arbete förtjenar. Ja; en man kan
ostraffadt bestjäla sin hustru, och äfven låta en
sköka lysa med sina stölder. — Och de lagar
som styra denna olyckliga makas fädernesland
(om annars qvinnorna äga något), lämna
henne intet beskydd mot sin förtryckare, lofva
henne ingen uprättelse för de oförrätter hon
måste lida, så framt han ej slagit henne!
Finnas då icke andra lika barbariska förföljelser?
Hade icke de opartiske stiftarne af dessa
lagar, när de författade dem, först bordt, likt
det ryktbara sällskap, som trodde sig fästa
folkslagens öfvertygelse, då de erkände at det
var en Gud, besluta, at mannen altid skulle
vara dygdigare och förståndigare än qvinnan:
då hade det åtminstone varit enligt med
förnuftet, at ställa henne under des
förmynderskap, som et barn. Men jag vill tiga: detta
ämne förer mig altid längre än jag sjelf
önskade.„
„Jag nämnde, at jag var road af en
främmandes besök, hvilken tid efter annan
hälsade på oss. Han var icke utan kunskaper.
Hans smak var bildad. Jag fann äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
