Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tar er också til vittne, fortfor jag, at min
föresats är at genast lämna hans hus, för at
aldrig dit återkomma. Jag lämnar honom
en lika frihet, som den jag beslutit at
nyttja. Han skal ej behöfva ansvara för de
skulder, som jag kan komma at göra.“
„I början stodo de stumme af bestörtning.
Slutligen följde Herr Venables sin vän til
dörren. Han böd til at le; men snart segrade
hans carakter öfver detta tvång. Han visade sig
utan förställning: hans ögon gnistrade af raseri.
Deri var dock intet som kunde förskräcka
mig. Jag oroades blott af detta bittra löje, som
tycktes bebåda den visshet han ägde om sit
välde öfver mig. Han sade, at jag, om jag
behagade, kunde lämna hans hus; at faran och
följderne deraf skulle bli vådligast för mig
sjelf; at han föraktade mina hotelser; at
ingen tilflykt skulle stå mig öpen; at jag ej
kunde anklaga honom vid domstolarne,
emedan mit lif ej lopp någon fara, och han
aldrig slagit mig.“
„Oförsiktigtvis hade jag lämnat honom
brefvet; han kastade det på elden. Derpå gick
han ut och läste igen dörren om mig.“
„När jag såg mig allena, gingo några
ögnablick förbi, inan jag kunde hämta mig.
Dessa upträden hade tildragit sig i en sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
