Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett äfventyr i Wadstena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men, — tankte hon, och flödet af de
bittra tårar, som länge fuktat hennes väna
kinder, stannade omsider, — kan min broder icke
blidkas? Han som sjelf utan hejd öfverlemnar
sig åt sina passioner, han bör vara den förste
som förlåter en annans förvillelse. Hvilka
förfärliga timmar har jag ej tillbragt, i ångest och
förtviflan! ... Men dagen nalkas ändtligen ...
solen uppgår snart ... se, himmelen är
molnfri ... Ack, jag bör ju hoppas det bästa.
Cecilia steg upp och tvättade sina ögon i
kallt vatten, för att utplåna spåren efter de
tårar hon gjutit — den bittra frukten af hennes
första kärlek.
— Om Erik ej har undseende med sin unga
syster, — fortfor hon i sina tankar, — skall
han dock skona sin gamle far. Han skall
halva aktning för hans grå hår, han skall ej låta
honom med sorg nedlägga sitt hufvud. Oss har
han velat straffa ... på ett förfärligt sätt ...
Han har gått långt i sin grymhet; längre kan
han icke gå. Han bör nu känna sig
tillfredsställd af den skymf vi lidit, och af denna min långa
ångest ... straffet är fullbordadt ... Straffet!
Hvem ger honom rätt att straffa! Han hatar
gref Johan, men då han slår honom, glömmer
han att detta slag äfven träffar mig ... Ja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
