Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Sveriges finnmarker, af J. F. N. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
några och 20 år gamla och kunna således ej göra anspråk på att
angifva nuvarande förhållandet. Å andra sidan är må hända en liten
fördel, att de härröra från en tid, då de sista spåren af finsk
nationalitet i Sverige ej ännu hunnit alldeles utplånas. Utom Hülphers’
skrifter och G. Djurklous uppsats »Från Vermlands Finnskogar» (i
tidskriften »Land och Folk», 1873) äro äfven rådfrågade några
uppsatser (mest af Gottlund) i finska tidskriften »Mnemosyne» (1821—23),
äfvensom M. Axelsons »Vandring i Wermlands Elfdal och
Finnskogar», hvilken vandring (1849 och 50) med några år föregick mina
egna. För öfrigt får jag hänvisa den, som hyser intresse för ämnet,
till G. Retzii stora arbete »Finska Kranier jämte några natur- och
literatur-studier inom andra områden af finsk antropologi», i hvilket
ett särskildt kapitel (sid. 141—147) är egnadt åt »Några
undersökningar öfver de i det nuvarande Sverige och Norge bosatta finnar
och deras kultur».
I allmänhet gäller, att slättbygderna och de större elfdalarne äro
upptagna af svenskar; men, hvar helst man (inom ifrågavarande
landsträcka) djupare intränger i den urgamla skogens gömslen,
stöter man öfverallt på finnar eller spår af finnar, så att man knappt
kan värja sig för den inbillning, att man här ser qvarlefvor af
landets äldste invånare, de gamle Jotuner, eller huru de må hafva hetat.
Historieforskare vilja dock, som bekant, ej veta häraf, utan spåra
här blott kolonisations-försök till och med från jemförelsevis nya
tider, ehuru ej bestämdt kan angifvas, när de tagit sin början. Falu
grufva, hvars, anor uppstiga bortom år 1347, skall enligt sägen
blifvit upptäckt af en finne vid namn Kåre eller egentligen af hans
bock (på finska Kauris), som nedsmord med röd jord kom hem från
betet. Bättre grundade uppgifter har man om öfverflyttningar under
1500- och 1600-taIen; dock har härom varit mycket tvistadt, och den
närmare tidsbestämningen måste hänskjutas till behörige domare.
Vid efterspanande af finsk befolkning i Sverige är en
omständighet att väl ihågkomma. Ehuru de båda folkslagen, svenskar och
finnar, åtminstone i somliga landsorter, föga blandas, utan hålla sig
åtskils (hvarom mera här nedan), komma de dock allt mera i
beröring. Svenska befolkningen tränger djupare in i skogarna, järnbruk
anläggas, nya landsvägar öppnas o. s. v. Detta allt bidrager till
att finnarne lära svenska; ja, att de i tidernas längd glömma sitt
eget modersmål. Man har alltså att skilja mellan: l:o Nejder, där
finska ännu mer eller mindre talas; 2:o Nejder, där befolkningen,
åtminstone till större delen, otvifvelaktigt är af finsk härkomst, ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
