Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Ångaren Oscar Dicksons Jenisej-färd och öfvervintring 1880—81 af Emil Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGAREN 08CAB DICKSONS JEN18EJ-FABD OCH ÖFVEBVINTBING 1880—81. 69
andra. Men fartyget satt fortfarande fast i ett större isfält, med
hvil-ket det stundom dref.
Den 28 juli öppnade sig detta isfält, och fartyget kom nu loss
från den plats, hvarest det legat i 9 månader och 8 dagar. Vi hade
på förhand klargjort maskinen, så att nu endast återstod att taga upp
ånga, hvilket snart skedde. Alla gladdes att ändtligen komma ut ur
vårt fängelse och arbetade derför af alla krafter. Så fort ske kunde
sattes maskinen i gång, och jag försökte att arbeta fartyget ut mellan
drifisfalten; men snart blef detta omöjligt, emedan isen var för tätt
sammanpackad, så att jag nödgades förtöja vid ett isstycke, med
hvilket vi drefvo mot söder. Efter några timmar öppnade sig nya rännor,
i hvilka jag ingick för att komma norr ut, och på så sätt fortsatte
jag, stundom gående åt norr och stundom åt söder, ända tills det den
30 lyckades mig att komma ut i alldeles isfritt vatten. Jag trodde
nu, att allt stångande med isen var för denna gången öfverståndet,
och var glad att kunna vända Gyda-viken ryggen samt hoppades att
dock till sist, efter alla utståndna svårigheter, med fartyget uppnå
min bestämmelseort och dit föra den last, som blifvit mig anförtrodd.
Men mina glada förhoppningar blefvo snart gäckade, ty det dröjde ej
länge, förr än isen visade sig ånyo rätt för-ut; denna gången var det
ingen drifts, utan det var fast is, som sammanhängde med båda
lan-den. Här måste jag således ankra för att på nytt invänta
förändringar i isen. Dagen derefter lösrycktes ett större isfält, som dref mot
söder; jag kringseglade det och kom ungefar tre engelska mil norr
ut, då jag åter ankrade vid fasta iskanten. Dagen derpå skedde
sammaledes, och jag hoppades att på detta sätt snart genomsegla detta
isbälte och komma ut i isfritt vatten. Fartyget befans nu ligga på 72"
31’ n. lat. och 77° 12’ ostl. long. enligt sjökortet, på sex famnars
vatten.
Den 2 augusti på förmiddagen blåste en laber sydlig bris.
Visserligen såg jag drifisen komma drifvande mot norr, men anade ej,
att någon skrufning i densamma skulle inträffa, ty hvarje dag hade
jag sett isen komma drifvande på samma sätt, dock utan att de
särskilda flaken skrufvade emot hvarandra. Emellertid hivades ankaret
upp och lät jag strömmen taga fartyget intill fasta iskanten, hvarefter
jag med bärlingar förhalade det in i en liten isvik derstädes, för att
ligga fullkomligt lugn, ifall skrufning inträffade. Dessutom visste jag,
att strömmen satte med ringa fart mot norr, ty den skulle snart kantra
och åter sätta sydvart; der fans nämligen någorlunda regelmässigt
tidvatten.
Drifisen närmade sig allt mer och mer; då den kom till fasta
iskanten, skrufvade den med sådan oemotståndlig kraft, Bit fartyget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
