Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
regnet slog rätt in. Missnöjd med min kansama, som förmodligen af
eget intresse nödgat mig att denna dag göra en dubbel marsch,
ärnade jag straffa honom genom att taga från honom hans filt; men
mannen stod ingenstädes att finna. Utan tvifvel hade han funnit
herberge hos någon inföding, som han kände, ty det var ej första
gången, som han nu färdades till Kaschmir.
Tidigt på morgonen den 19 juni anlände, såsom officerarna
förutsagt, mina bärare med bagaget. Emedan de stackars menniskorna
voro allt för trötta att kunna fortsätta resan, lät jag här slå upp mitt
tält. Mot aftonen voro skyarna mörka, och vinden fortfor att blåsa
kall; natten blef dock för mig behagligare än den föregående.
Följande morgon lemnade jag Maira och började min dagsmarsch
med att stiga uppför ett högt berg. Sedan vi länge vandrat uppåt
genom en ståtlig furuskog, der marken var betäckt med tallkottar,
började klipporna blifva kala, och vinden blåste så kall, att jag var
glad att på morgonen ha tagit på mig en varm drägt. På toppen
af berget voro vi tio tusen fot öfver hafvet, och nu började
nedstigandet. Dalen nedanför var särdeles väl odlad, och risfälten rikligen
vattnade genom konstgjorda ledningar från strömmarna i bergen.
Fältens späda grönska erinrade om den tidiga vårgrönskan i mitt eget
hemland. Afdunstningen från så mycken vattendränkt mark, som
den starka hettan under dagens lopp åstadkommer, kan ej vara
helsosam för främlingen; åtminstone föreföll mig den fuktiga luften
mindre behaglig.
Anlända till dalens botten stego vi öfver en liten ström, gingo
derefter uppför ett berg samt anlände slutligen till en af dessa
bungalows, som rajan af Kaschmir låtit uppföra uteslutande för engelska
resandes beqvämlighet. Emedan denne raja och hans familj är af
hinduisk kast, får nötboskap icke slagtas här i landet; men höns, ris
och ägg kunde fås i öfverflöd, och vi underläto icke att dermed
rikligen förse oss. För tillagningen af min middagsmåltid skickade mig
byns sirdar en knippa ved, och mot aftonen gjorde han mig ett
besök, prydd med stora guldringar i öronen. Han var mycket höflig,
beundrade min häst och mina hundar, och som jag icke förstod hans
språk, underhöll han konversationen med mina tjenare och
underrättade sig om målet för min resa.
Sedan vi nästa morgon lemnat vårt nattqvarter, gick vägen
ständigt utför, men var ej så brant som under de föregående dagarna.
Två gånger framskymtade floden Jhelam, och dess vatten, som här
forsade öfver och mellan stora stenar, var af en grönaktig färg. Kl.
elfva f. m. anlände vi till byn Hatti, i hvars närhet jag lät slå upp
mitt tält under höga skuggrika träd. Som hettan var tryckande —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
