Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
termometern stod på 29° C. i skuggan — begaf jag mig till ett litet
förtjusande vattenfall i granskapet och svalkade mig med en dusch.
Då jag återkom till lägret, fann jag der en man från den ofvanför
liggande byn, hvilken bjöd ut mjöl, gryn och smör, hvarå han fick
ganska god afsättning.
Såsom jag förut anmärkt, äro de lågländta trakterna, ehuru i
sig sjelfva ganska vackra, icke så alldeles helsosamma. En af mina
bärare blef också sjuk, och jag hade sjelf känning af feber. Jag bröt
derför upp tidigt den följande morgonen.
Efter att hafva passerat den nämnda byn, följde vi hela dagen
flodens stränder på en väg, som var mera jemn och ej så tröttsam,
som den vi tillryggalagt de föregående dagarna. Landets skönhet
tycktes tilltaga, ju närmare vi kommo den berömda Kaschmir-dalen.
Kl. 2 e. m. anlände vi till byn Chakoti, hvarest fans en bungalow
för resande, så att jag icke behöfde slå upp mitt tält. Byns sirdar
skickade mig litet bränsle, och mot aftonen gjorde han mig ett besök.
Först sedan natten inbrutit, anlände mina bärare alldeles uttröttade.
Det är fast otroligt, huru de kunna nöja sig med en dagaflöning af
2—3 annas, eller omkring 25 öre, med förbindelse att föda sig sjelfva.
Den 23 juni på morgonen färdades jag först några mil och satte
mig derpå ned i skuggan af ett berg för att intaga min frukost. Knappt
hade jag börjat, förr än min kansama kom springande och ropade:
naboub! naboub! Jag trodde först, att något vilddjur var i
annalkande och såg mig om efter någon reträtt, emedan jag icke hade till
hands andra försvarsvapen än knif och gaffel; men strax derpå
hördes hästtramp, och en ung man med fördelaktigt utseende, klädd
i rödt siden och röd turban, kom framridande, åtföljd af en mängd
tjenare. Det var ingen mer och ingen mindre än vice rajan af
Kaschmir, en nära anförvandt till rajan Gulab-Singh. Då han fick
se mig, hoppade han lätt af hästen, och med handen för pannan
helsade han mig med orden: salam saheb (fred, min herre), hvilken
helsning jag på samma sätt besvarade. Han frågade mig äfven, om jag
kom från Mari, hvilket jag bejakade; men emedan jag icke förstod
mycket af hans språk, hänvisade jag honom till min syce, med
hvilken han samtalade en lång stund om min resa och hennes ändamål,
hvarefter han tog upp ett stort päron ur sin ficka och skänkte det
åt mannen, helsade mig å nyo och fortsatte sin färd.
På eftermiddagen anlände vi till byn Uri. På en höjd i
närheten syntes en fästning, der den unge prinsen, som vi mött på
förmiddagen, residerade. Sedan vi gått öfver en liten ström genom att
hoppa från sten till sten, ankommo vi till en på en kulle liggande
högst snuskig bungalow för resande, ur hvilken två engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
