Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
officerare, som nyss anländt, hade bortkört några smutsiga fakirer, hvilka
vi sedan hela dagen sågo stryka omkring byn, der de lefva af
allmosor. Några af dem voro mycket unga.
Den 24 juni färdades vi genom en leende dal, prydd med vackra
trädgrupper, och följde sedan flodstranden, skyddade mot solens hetta
af löfrika träd, som kastade sina skuggor öfver vägen och ned i
floden. Derefter kommo vi in i en storartad, vild skog med de mest
romantiska afsatser och öfverhängande klippor. Ett prasslande väckte
min uppmärksamhet, och då jag såg åt det håll, hvarifrån det hördes,
varseblef jag en naken fakir, hvilken sannolikt gjorde sin bön framför
en eld, sorti han gjort upp af torra grenar, och som väl kunde behöfvas,
under den kalla morgonen. Hans kropp röjde ungdom, men hans
ansigte, ögon och öron voro så öfversmorda med orenlighet och jord,
att han hade svårt för att både se och höra. Vi lemnade honom åt
hans betraktelser och fortsatte vår färd. Längre fram passerade vi
ett gammalt hinduiskt tempel, utan tvifvel ett minnesmärke från en
långt aflägsen tid. De runda pelarna, de stora huggna stenblocken
och den flata stenen öfver dörröppningen tycktes utvisa, att detta
tempel blifvit uppfördt, innan hvalfbyggnaden ens var påtänkt. Af de
kring byggnaden liggande stenarna kunde man sluta, att templet varit
omgifvet af en borggård.
De sista dagarna hade varit de behagligaste under hela min resa.
Utan att behöfva stiga af hästen, hade jag helt makligt kunnat njuta
af de härligaste scenerier. Det föreföll mig knappast nöjligt att sjelfva
Kaschmir-dalen kunde vara skönare än dessa nejder. Här går den
gamla kungsvägen från Delhi, på hvilken Thomas Moore låter den
sköna Lalla Rookh färdas fram vid sin okände brudgums sida. En
skönare skådeplats för den härliga dikten kan man ej gerna tänka
sig, och förunderligt är huru träffande skalden, som aldrig sett Indien,
förmått skildra landets natur och folk.
Under dessa dagar har jag också haft till ressällskap en
verklig brudfärd, nämligen en djupt beslöjad brud, hennes moder, en
liten broder, en gammal gumma och en väpnad beskyddare. Flere
gånger hade jag förgäfves sökt få se bruden obeslöjad; slutligen på
tredje dagen, då jag trött af min promenad hade kastat mig ned på
marken för att hvila i skuggan af ett stort träd, fick jag se henne
nalkas utan slöja, tydligen njutande af den friska luften och de sköna
omgifningarna. Mina hundars skall gjorde dock äfven denna gång
min plan om intet; förskräckt satte sig bruden genast ned på marken,
gumman skrek och drog omsorgsfullt slöjan om hennes hufvud och
skuldror, och deras väpnade följeslagare skyndade fram, kastande på
mig ljungande blickar, och uttalade ord, som jag kanske lyckligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
