Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2 - Minnen från en färd i Kaschmir-dalen, af Cesar von Düben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ej förstod. Brudskaran aflägsnade sig hastigt, och jag återsåg dem
aldrig mer.
Det var redan mörkt, då jag anlände till min tältplats. Åskan
mullrade, och blixtarna glimmade mellan bergen, hotande med oväder.
Mitt folk slog tältpinnarna djupare ned i marken för att förekomma,
att stormen lösryckte tältet, och gräfde ett dike deromkring, för att
afleda regnvattnet. Ovädret infann sig ock under natten och tvang
mina bärare att söka skydd innanför tältöppningen. Oaktadt de spridde
en obehaglig lukt, hade jag icke hjerta att köra ut dem, ty det fans
ej någon bostad i närheten.
Den 25 juni passerade vi ett tempel, liknande det vi sågo
föregående dag, men något större och i bättre skick. Till min ledsnad
såg jag menniskor sysselsatta att medelst murbruk aptera det till en
bostad. Hade landet lydt under engelskt herravälde, hade sådant icke
tillåtits.
Från Uri till Baramula färdades vi nästan oafbrutet utmed floden
och passerade flere stora risfält. Popplar och pilträd bidrogo mycket
att höja traktens skönhet. På sidorna om vägen plockade vi äpplen
och svarta björnbär, hvilka senare smälte i munnen och hade en
förträfflig smak. Folket i denna trakt såg icke så eländigt ut som
inbyggarna i bergen, hvilka jag förut genomvandrat; men att deras
ställning icke var afundsvärd, fann jag snart, då jag mötte en skara
ungt och vackert folk, bärande på hufvudet stora korgar, fylda med
frukter och andra landets produkter. En soldat dref dem framför sig
som en fårskock, och då en uttröttad qvinna satte ned sin korg på
marken för att hvila, tvingade han henne med käpp i hand att genast
fortsätta vandringen, ett bevis bland många på det förtryck, som
utöfvas mot den underkufvade delen af befolkningen i Indien. Vid
middagstiden anlände vi till Baramula-passet. Den stora
Kaschmir-dalen, det supponerade paradiset, låg framför mig, genomfluten af en
klar flod, på hvilken jag skulle tillryggalägga den återstående delen
af vägen.
Tio dagar hade åtgått för att komma till denna härliga trakt,
hvilken jemförelsevis få resande besökt och beskrifvit. De af Bernier
omtalade palmerna kunde jag dock icke upptäcka; han måste hafva
sett dem i inbillningen, emedan detta ställe, i anseende till sin höjd
öfver hafvet, knappast ligger inom palmernas region. Då jag gick
utför passet för att inqvartera mig i de resandes bungalow, mötte jag
en gosse, som bjöd mig till present en korg nötter, med anhållan att
jag ville taga hans familj till båtfolk under resan uppför floden.
Sedan jag i bungalow’en intagit min middag, inträdde en gammal sirdar
med krigiskt utseende: de hvita mustascherna voro vridna ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
