Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Häfte 4-6 - Om undersökningarna af hafsfaunan från djurgeografisk synpunkt, af Anton Stuxberg - 1) Fyndorten - 2) Djupet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 OM UNDERSÖKNINGARNA AF HAFSFAUNAN FRÅN DJURGEOGRAFISK SYNPUNKT.
phipoda et decapoda Daniæ», A. W. Ljungmaris i »Förteckning
öfver Spetsbergens Holothurider» föga eller intet öfrigt att önska i
den vägen, men detta är endast i mycket sällsynta fall händelsen, ty
de flesta faunistiska och deskriptiva zoologer åtnöja sig med en helt
summarisk uppgift om fyndorten. Det är visserligen sant, att den
zoologiska literaturen likt all annan literatur hyser mycken onödig
barlast, att somliga författare finna nöje i en onödig’mångordighet
och att framför allt korthet är eftersträfvai¾svärd, men i fråga om
fyndorternas angifvande synes mig ingen upplysning onödig. Skall
djurgeögrafien vara något annat och något mera än blott
kännedomen om djurformernas horisontala utbredning, så måste fyndorten
angifvas så noggrant som möjligt. Det sker bäst genom anförandet
af dess latitud och longitud.
Näst fyndorten bör
2:o) Djupet
noggrant angifvas, ty likasom den förra upplyser oss om en arts
horisontala utbredning, så upplyser oss detta om den vertikala
utbredningen. Det är en sedan gammalt väl känd sak, att de flesta arter
äro inskränkta inom vissa vertikala gränser, hvilka i många fall icke
äro långt aflägsna från hvarandra. Man kunde då vänta sig att
åtminstone i arbeten af nyare datum finna upplysningar i detta
hänseende, men så är endast • mycket sällan händelsen. G. O. Sa7*s’
»Mollusca regionis arcticæ Norvegiæ», Fr. Meinerfs i det föregående
nämnda »Crustacea isopoda, amphipoda et decapoda Daniæ» och O.
Harger’s »Report on the marine isopoda of New England and
ad-jacent waters» utgöra lysande undantag i detta hänseende. Dessa
författares noggranhet i uppgifter rörande arternas vertikala
utbredning förmenar all efterföljd, och det är verkligen att beklaga, att t.
ex. ett arbete sådant som A. Bocck’s »De skandinaviske og arktiske
Amphipoder»,’ hvilket synbarligen utgör frukten af flera års
undersökningar i naturen och vidlyftiga literära studier, i de allra flesta fall
icke lemnar oss någon upplysning om en arts vertikala förekomst.1
1 Så t. ex. söker man hos Boeck förgäfves få veta, inom hvilka vertikala
gränser en så vanlig art som Gammarus locusta faller vid Skandinaviens kuster.
Redan R. M. Bruzeltus 1858 (»Skandinaviens Amphipoda Gammaridea») och A.
Goès 1865 (»Crustacea amphipoda maris Spetsbergiam alluentis &c>) hade
föregått med goda exempel i fråga om àngifvandet af arternas utbredning mot
djupet. Deras föredöme hade bort mana till efterföljd, men för den vertikala
utbredningen hade Boeck ingen blick. Han lade synnerlig vigt endast vid
synony-miken och slägt- och artbeskrifningen samt arternas horisontala förekomst,’ men
äfven i fråga om denna sistnämnda äro hans upplysningar oftast helt summariska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
