Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
PÄSK-ÖN.
Voro de sociala förhållandena på sitt sätt jemförelsevis ordnade
under de gamla höfdingarnas tid, så lära de råkat i fullständig
villervalla efter den legitima konungafamiljens bortröfvande och död i
peruansk fångenskap, hvarom förut talats. De blodiga strider, som
derefter utkämpades, anföras t. o. m. såsom väsentligt bidragande till
folkstockens minskande. Det vill sålunda synas, som om konungarna
verkligen haft någon auktoritet öfver folket, ehuru det af flere
besökande betviflats. Konungamakten var, såsom vanligt i*Polynesien,
ärftlig, dock, enligt hvad Geiseler anför, på det sätt, att den vid en
innehafvares död öfvergick först på dennes broder. Pinart omtalar
väl, att det på. hans tid (1877) fans en drottning Koreto, men detta
bestrides bestämdt i Geiselers berättelse. Den qyinna, Pinart låter
spela en så betydande rol, hade stått i intimare förhållande till
Du-trou-Bornier, och det var väl denna omständighet, som gjorde att hon
både försökte och lyckades göra sig till en betydande person i
fransmännens ögon, så mycket mera som de tyckas hafva haft en helt
annan föreställning om Dutrou-Borniers görande och låtande på ön,
än den Miklucho-Maclays berättelse är egnad att gifva.
Näst konungen stodo årligen valda höfdingar, och sättet för
dessas väljande är så karakteristiskt, att det förtjenar ett utförligare
omnämnande. Miklucho-Maclayl är den förste, som nämner denna
egendomliga plägsed, hvilken berättades för honom af den från
Påskön till Mangareva utflyttade missionären Roussel. Det är klart, att
dessa chefer valdes (eller kanske rättare väljas, ty det ser ut som om
bruket skulle råda ännu) bland de starkaste och modigaste männen,
och dessa egenskaper pröfvades på följande sätt. Vi hafva, sett’att
högst uppe på randen af kraterti Råna Kau funiios flere stenbyggnader.
Der samlades årligen, vid en viss tid, den del af den manliga
befolkningen, som ville täfla om utmärkelsen, för att af vakta ett gynsamt
tillfälle att genom bränningarna simma öfver till den midt emot lig;
gande klippholmen Mutu nui, hvarest ett slags tärna (af
engelsmännen pallad »wide-awake») häckar i otillgängliga bergsklyftor.
Företaget var förenadt med mycken fara redan vid nedstigandet utför
den branta stigen från toppen af Råna Kau till stranden, och sedan
kräfde simmandet genom bränningarna och klättrandet å Mutu nuis
branta klippväggar både styrka och djerfhet. Målet var att bemäktiga
sig ett bo med ägg (inkarnationer af guden Make-make) af den nämnda
sjöfogeln, och den, som först lyckades häri, var höfding eller
»öfver-befalhafvare» för året. Många menniskolif lära årligen gått förlorade
under denna täflan. Fogeln häckar väl året om, men med anmärk-
1 Ryska Geografiska sällskapets Iswestia 1872, sid. 42 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
