Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4-6 - Påsk-ön, af Hjalmar Stolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅSK-ÖN. 181
ningsvärd klokhet har man fridlyst den, eller enligt polynesisk sed
förklarat den »tabu», under hela året, med undantag af juli, augusti
och september. Det lyckades Weisser att erhålla fem af dessa för
öns sociala förhållanden så betydelsefulla ägg.
Af berättelserna om striderna uppe vid stenhusen på Råna Kau,
hvilka strider antagligen gälde de både såsom chefsinsignier och
födoämnen vigtiga sjöfogelsäggen, synes det, som om eganderätten ej skulle
varit synnerligen respekterad ens i detta fall. Att man ej tog hänsyn
till den, då det gälde främlingar, är förut nämdt och på det hela
taget mindre underligt, då man besinnar af huru stor vigt det måste
vara för dessa fattiga varelser att kunna tillegna sig så mycket som
möjligt af den hvite mannens nyttiga saker vid hans lika korta som
sällsynta besök. Men sins emellan pläga dock vanligen sådana
naturbarn iakttaga sträng ärlighet, och redogörelsen för Hyäne-expeditionen
framhåller också mycket riktigt infödingarnas starkt utpräglade
rättskänsla och ärlighet i umgänget med hvarandra. De skildringar af ett
motsatt förhållande, som en och annan gång möta i äldre berättelser,
torde derföre böra betraktas som undantag.
Många yttringar af ädlare instinkter omtalas för öfrigt i så väl
äldre som nyare berättelser. För att blott anföra några drag från
Gooks besök, så erhöll Forster den äldre, som led af reumatism och
hade svårt att gå på de obeqväma stigarna, alldeles utan att bedja
derom, hjelp af en man, som räckte honom handen och hoppade
bredvid på stenarna. En annan sprang oombedd efter sockerrör för
att släcka de vandrandes törst. En tredje utdelade till hela skaran
stekta batater och var dervid mycket noga med att alla skulle få lika
många. Och i Geiselers berättelse omtalas, att karlar, som om bord
å kanonbåten erhöllo födoämnen, städse sparade de bästa bitarna åt
den icke närvarande hustrun (»pigemni») eller barnet (»poki»).
Formliga äktenskap finnas sålunda, ehuruväl qvinnornas antal, i
förhållande till männens, alltid varit oproportionerligt ringa. Flertalet
af män kan derföre ej inträda i ordnade äktenskapliga förhållanden,
utan torde denna förmån *blott tillfalla de mest framstående, hvilka
till tecken häraf äro på bröstet märkta med den förut omnämnda
egendomliga tatueringen. De öfriga lefva i fria förbindelser med ett
antal likaledes fria qvinnor. Intrång i andras äktenskap förekomma
och straffas, enligt uppgift till Geiseler, inom de högre klasserna med
den otrogna hustruns dödande, inom de lägre helt enkelt med stryk
och äktenskapets upplösning. För att förekomma upptäckt använde
älskarne, enligt Geiseler, en list; de iklädde sig nämligen ett slags
peruk (»ivéve») af hästtagel, hvilken, i förening med för tillfället
påtagna qvir¾nokläder, i • nattens mörker skyddade den vågsamme friaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
