Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND AR 1883.
långt. Redan den 30 juni ångade jag vidare till Aulaitsivik-fjorden, i
sällskap med direktör Hörring, som ville begagna det tillfälle, som nu
erbjöd sig, att* göra bekantskap med inlandsisen, och hvars.resslup
dérför togs på släp af Sofia. Vi stannade en stund vid Kangeitsiak,
en på norra sidan af Aulaitsivik-fjordens mynning belägen mindre
dansk handelsplats, för att hos dervarandcutliggare göra oss
underrättade om isförhållandena i fjorden och taga om bord den härvarande
danske handelsbetjenten och en inföding, som«uppgafs känna
farvattnet i fjorden. Aulaitsivik är en 130 kilom. lång, i sitt mellersta lopp
mycket smal, nästan flodlik fjord, som längre in åter utvidgar sig till
en betydligare hafsvik, Tassiusarsoak, i hvilken en arm af inlandsisen
skjuter ut. Denna fjordens form jemte den betydliga ebb och flod,
som råder i denna del af Grönland, föranleder mycket starka, till
deras riktning vexlande strömmar i det smala inloppet af
Tassiusarsoak.
Såsom i de flesta af Grönlands fjordar, är farvattnet här djupt och
temligen fritt från grund. Dessa tidvattensströmmar skulle derför ej
vara farliga för en ångbåt med Sofias ångkraft, om ej stora, från
inlandsisen nedfallna isblock pläga drifva med strömmarna af och an i
sunden och ofta för någon kortare tid helt och hållet dämma för dem,
hvarvid vattnet i den inre delen af fjorden hastigt stiger med tiotals
fot. Eskimåerna erinra sig ännu, att för åtskilliga år tillbaka en
grönländsk qvinnobåt härstädes blifvit af en hvirfvelström dragen till
botten med män, qvinnor, barn och hundar, och de äro derför rädda
att ro fram genom strömstållena. Redan 1870 besökte jag fjorden
och gjorde bekantskap med de svårigheter, som här möta. Jag
befarade, att dessa skulle under de senast förflutna tretton åren hafva
förökat sig genom någon af de förändringar, som så ofta inträffa i de
från inlandsisen utskjutande skrid jöklarnas läge och mäktighet. Jag
sökte derför i Kjöbenhavn förskaffa mig upplysningar rörande de
nuvarande isförhållandena härstädes, men fick det besked, att ingen
europé varit i fjorden sedan mitt föra besök uti densamma. Svaret
var ej synnerligen -lugnande. Men vissheten derom, att en möjlighet
på detta ställe förefans att på inlandsisen framtränga åtminstone 50
kilom. i det inre, förmådde mig att i alla fall välja det inre
Tassiusarsoak till utgångspunkt för isfärden.
Den lots, vi erhöllo i Kangeitsiak, åtog sig i början utan
förbehåll att lotsa fram fartyget, men när vi kommo till strömställena, der
vattnet forsade fram i isuppfylda hvirfvelströmmar, blef han tveksam
och sökte undandraga sig allt vidare ansvar genom att förklara, att
han aldrig förut besökt denna del af fjorden, en förklaring hvilken,
såsom det sedermera visade sig, ej var sanningsenlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
