Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1888. 223
Allt gick dock lyckligt, och utan något svårare tillbud ankrade
Sofia den 1 juli på morgonen strax, norr om inlandsisens utlopp i
Tassiusarsoak. Vi träffade här en liten förträfflig, på alla sidor
skyddad hamn, der vi ankrade på 7 famnars god lerbotten. Inloppet till
hamnen, är dock endast 12 fot djupt. Den omgifves af 600 till 1,000
fot höga gneiskullar, hvilkas sidor äro på sina ställen beväxta med
låga, men täta busksnår, eller täckta af en matta af kråkris, videarter,
mossor och lichener, vid vår ankomst härligt prydd med en mängd
praktfulla blommor. Från en af bergbranterna nedstörtade ett ståtligt
vattenfall, hvars vatten hade en temperatur af + 12°,s. Vädret var
vackert, himmelen nästan molnfri, luften ytterst torr.
Jemte direktör Hörring, »Utligger» Oisen från Kangeitsiak och
de många så kallade lotsar, jag på olika ställen antagit, följde en
Aängd rena eller halfblodseskimåer med oss till inlandsisens bräm.
Bland dessa sistnämnde fans äfven en tidningskorrespondent, nämligen
boktryckaren, poeten och redaktören för den i Godthaab utkommande
illustrerade eskimåtidningen Atuagagdliutli (= läsning). Hans namn
var Lars Möller. Han gjorde ganska goda teckningar och, skref
korrespondenser för sin tidning om vår färd. *
Den 1—3 juli användes till förberedelser för isfärden, medan de
af expeditionens naturforskare, som följt med hit, gjorde utflygter éX
olika håll för att samla bidrag till kännedom om traktens
naturförhållanden.
Om aftonen den 3 juli var ändtligen allt i ordning till uppbrott.
Till en början transporterades vår utrustning till den plats, som efter
rekognoscering de föregående dagarna blifvit utsedd för uppstigningen
på sjelfva isen. Den vár belägen endast 5 kilom. från hafsstranden,
men transporten af våra tungt lastade kärror var till följd af markens
ojemna beskaffenhet och mjukhet så besvärlig, att jag först följande
dag vid middagstiden hann till detta ställe, beläget nedanför en liten
insjö, som på ena sidan begränsades af en tvärbrant stupa från
inlandsisen. En mängd glacier-elfvar förenade sig i denna sjö till en
ganska vattenrik elf, hvilken vid utloppet från sjön bildade ett mindre
vattenfall. Elfven passerades ofvanom vattenfallet dels medelst
vad-ning, dels i en mindre Bertons båt, som för detta ändamål särskildt
bestälts i England. Någon svårighet att bestiga isen på detta ställe
forefans icke. Kärrorna lemnades vid iskanten. Bagaget lastades på
en mängd kälkar, hvarpå vi ytterligare framgingo öfver en, till följd
af isens ojemnhet, ytterst besvärlig terräng. Natten mellan den 4 och
5 juli var den första, som vi tillbragte på isen. På den egentliga
isexpeditionen åtföljdes jag af nio man, nämligen:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
