Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - III. Isvandringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1883. 233
svart eller svartbrunt stoft utbredt öfver inlandsisen med en
mäktighet, som jag uppskattar till 0,i till 1 mm., om det vore jemnt
utbredt öfver hela isens yta. Det tyckes förekomma i lika stor mängd
i granskapet af den af bergshöjder omgifna iskanten som 100
kilometer i det inre. Endast i bergshöjdernas omedelbara närhet är det
uppblandadt med en ytterst fin, hvitgrå sand, som kan slammas ut
från den öfriga massan. Längre in saknas äenna beståndsdel
full-* ständigt. Grus eller verkliga sandkorn har jag, oaktadt jag särskildt
letat derefter, aldrig funnit inblandade i detta slam. Kryokoniten
innehåller alltid ytterst fina korn, som dragas af magneten, och hvilka,
såsom man kaji bevisa genom rifning i agatmortel och prof för
blåsrör, till en del utgöras af ett grått metalliskt ämne — nickeljern. . I
stort taget är isstoftet jemnt spridt öfver hela isens yta. Man träffar
detsamma öfverallt, der förra årets snönederbörd bortsmält, och att
döma efter ögonmått tyckes någon skilnad i mängden af det stoft,
som träffas nära kusten, och det, som finnes i det inre af isöknen,
ej förekomma. Stoftet bildar dock ej ett sammanhängande täcke af
lera, utan har, genom isens smältning, samlat sig i de vattenfylda
hål, som öfverallt träffas på isens yta. Dessa äro runda, någon
gång halfmånformiga, 1—3 fot djupa, samt hafva en genomskärning
från några få millimeter till 1 meter och mera. På deras botten
ligger ett 1—4 mm. tjockt lager af isstoft, ofta genom organismer eller
vindens inflytande aggregeradt till bollar. Öfverallt, der ej den
ursprungliga isytan blifvit förstörd af vårelfvarna, träffas smältgroparna
så tätt intill hvarandra, att man har svårt att på isen finna ett ställe,
stort som en hattkulle, fritt från hål. Redan vid en natt-temperatur
af några få grader fryser det ny is på vattensamlingarna i dessa hålor,
menade bottenfrysa ej, äfven vid en mycket sträng nattfrost, och det
isskal, som täcker dem, är sällan så starkt, att det håller att stiga
på, i synnerhet om, såsom fallet var under senare hälften af vår
is-vandring, vattenytan i hålet först täckes af ett tunnt islager och
sedan af nyfallen snö.
Kryokonithålen utgjorde kanske den största fara expeditionen
var -utsatt för. Visserligen passerade vi en mängd bottenlösa klyftor,
brQda nog att sluka sin man, men dels voro dessa öppna {d. v. s. ej
snötäckta), så att de kunde med nödig uppmärksamhet undvikas, dels
kunde man, då klyftorna voro snötäckta, undgå svårare
olyckshändelser genom att låta tåget öppnas af de kälkar, som drogos af två
män, — om endera* af dem föll ned i klyftan, så hade han alltid stöd
i dragremmen eller kälken och alpstafven, och kunde sålunda lätt
kasta sig upp igen. Men då snötäckta kryokonithål af en
genomskärning jemnt så stor, att foten gick ned i dem, stodo på vår väg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
