Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - IV. Återresan. Färden längs Grönlands ostkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND AB 1883.
jag hvarken genast kunde komma fram härstädes eller ankra för att
invänta en förändring till det bättre i isens läge, sökte jag komma
ut genom det åt söder gående sundet Ikaresak. Men äfven här mötte
is, och det började redan blifva mörkt. Det blef nu nödvändigt att
söka skydd för natten. Härtill valde jag, i brist på något bättre, den
på nordöstra sidan af Ikaresak belägna bugten Kangerdlugsiak, väl
bekant för en af våra lotsar, som flere år varit bosatt i trakten.
Äfven i denna bugt.är det så bråddjupt, att vi endast med
svårighet funno ett ställe, der ankaret kunde fållas på 20 till 30 famnars
vatten, och knappast var detta gjordt, förr än vi åter af stora
isstycken, som drefvo in i fjorden, blefvo tvungna att lätta. Detta
upprepades flere gånger i den numera fullkomligt mörka natten. Glada
voro vi derför, när det dagades, att oskadade kunna fortsätta färden. •
Till en början togs vägen mot söder i Ikaresak-sundet.
Ogenomträngliga ismassor mötte docB snart på denna väg, så att jag måste
vända. Ett nytt försök gjordes att ånga fram samma väg, der is
hindrat oss den föregående dagen. Men nu var isen härstädes ännu
tätare än förut. Intet annat återstod derför än att åter söka ånga
ut genom sundet vid Pamiagdluk och sedan vidare, helst längs
stranden. Äfven under återvägen hade vi i början ganska svårt att komma
fram -för de ismassor, som sedan gårdagen drifvit in i det förut nästan
isfria Pamiagdluk-sundet, och när vi slutligen kommit ut, så visade det
sig, att isen i det bråddjupa farvattnet vid Kap Farewell låg alldeles
tätt till land. Äfven här var »oframkommeligt», och jag nödgades
derför afstå ifrån planen att för framkomsten på ostkusten använda
den förmodade öppna strandrännan. I stället blef det nödvändigt att
först kringgå det isfält, spm större delen af året finnes hopadt vid
Kap Farewell, och att derpå segla längs iskanten mot norr så nära
land som möjligt, för att se till, om ej en öppning någonstädes kunde
finnas i detta isbánd. Omvägen blef ganska betydlig och förde oss
åter till höjden af Frederiksdal. Jag afskedade här mina
eskimålotsar efter att hafva betalt dem hvar med sex kronor kontant, samt
något tobak, socker, kaffe, bröd m. m. Oaktadt vi nu voro i öppna
hafvet temligen långt från land, aflägsnade de sig utan tvekan genast
i sina små spolformiga skinnfarkoster, tydligen mycket förnöjda med
betalningen och med sin vistelse om bord. Jag tror till och med,
att mycken öfvertalningsförmåga ej behöfts att förmå dem att följa
med till ostkusten.
Djurlifvet i det farvatten, der vi under de tvenne senaste dagarna
ångat fram, var mycket fattigt. Under dessa dagar hade vi endast
sett en hval, några få sälar och ett ringa antal foglar. Det lifgifvande {
elementet i naturscenerierna vid Spetsbergens och Novaja Semljas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
