Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - IV. Återresan. Färden längs Grönlands ostkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1883, 249
kuster saknas således här i betydlig mån. Orsaken härtill torde vara
hafvets stora djup tätt intill land, hvilket hindrar foglar och salar
att från dess botten hemta nödig föda. Kanske har ock infödingarnas
utrotningskrig under århundraden mot alla de djur, som komma i
deras väg,, bidragit härtill. Alkor och tejstar skola dock häcka i stora
skaror på klipporna utanför Kap Farewell. Enligt eskimålotsens
berättelse, omtala gammalt folk, att äfven geirfogeln (Aica impennis, på
grönländska Isarukitsok) fordom funnits härstädes.
Försöken att tränga fram genom de isfylda sunden och ångandet
af och an bland de vidsträckta isfälten utanför Kap Farewell upptogo
nästan hela dagen. Först sent på eftermiddagen nådde vi derför
något så när öppet vatten. Kort derpå måste vi för mörkret om natten
ligga stilla eller framgå med endast sakta fart.
Dessutom hade vi här en stark motström och tvungos för
kringgående af drifisfältet till en stor omväg mot söder och öster, hvartill
större delen af följande dagen åtgick. På förmiddagen den 1
september hade vi till följd häraf ännu ej nått 62° n. br. Vädret var
härligt. Norr om oss syntes ett tätt drifisfält, hvilket sträckte sig långt
ut i hafvet från den af infödingar, som fördas i umiak (qvinnobåt)
längs kusten, fruktade glacieren vid Puisortok. Men söder om denna
isudde tycktes hafvet. mot land vara alldeles isfritt. Ej ens från
masttoppen syntes här spår till is. Det såg verkligen ut, som" om det
hittills nog breda isbándet på detta ställe vore brutet; och jag gaf
derför genast order att ställa kursen mot land. Först efter att hafva
ångat fram i denna riktning ett par timmar, kunde man mot den
mörka strandsluttningen märka, att kusten äfven här omgafs af ett
mångradigt perlband af blåhvita isblock, hvilket tycktes hafva en
bredd af endast 6 minuter. Bandet var dock temligen tätt, så att èn
verklig genombrytning blifvit nödvändig för att nå stranden.
Då kusten här, enligt meddelande från ostlänningarna, är
obebodd, var jag föga villig att på detta ställe utsätta expeditionen för det
äfventyr en dylik isgenombrytning alltid måste medföra. Sedan
kustbergen blifvit fotograferade, ångade jag derför vidare för att söka land
ungefär vid 03° n. br., der i de stora fjordarna vid Umanak och
Ekal-lumiut, enligt uppgift af den förutnämnde Timotheus Kujanangitsok, en
mängd grundmurar efter nordmannahus skola förekomma. Drifisudden
vid Puisortok, som sträckte sig 25’ till 30’ ut från land, kringseglades,
hvarpå jag fortsatte längs iskanten mot norden. Det gick dock
mycket långsamt framåt, dels till följd af de många krokar vi måste göra,
då vi följde iskanten, dels för den starka nordliga ström, som rådde
i kallvattensområdet längs kusten. Men man behöfde ej aflägsna sig
mer än ett obetydligt stycke från land, så kom man plötsligt i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
