Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 7-8 - Den svenska expeditionen till Grönland år 1883, af A. E. Nordenskiöld - IV. Återresan. Färden längs Grönlands ostkust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 DEN SVENSKA EXPEDITIONEN TILL GRÖNLAND ÅR 1883.
varm (ända till + 6°) sydlig ström. Isbandet blef norr om 62° n. br.
åter så bredt, att jag nästan förlorade förhoppningen att nå land,
men redan vid raiddagstiden skar en så djup bugt inåt land, att det åter
såg ut, som om ett fullständigt afbrott skulle förekomma i stängslet
längs kusten. Åter ångade jag in mot land, men åter hindrades vi
af ett smalt isband att nå målet. Kusten upptages här fortfarande af
ett vildt alpland; hvilket, att döma af hvad man kan se från hafvet,
är bildadt af höga, svarta, snöfria bergstoppar. Dälderna mellan
dessa äro ofta fylda med större eller mindre snö- och issamlingar,
hvilka dock endast på få ställen tyckas bilda verkliga, till hafvet
gående skridjöklar. Ingenstädes ser mari här, såsom flerstädes vid
vest-kusten, från hafvet inlandsisens vågräta isvall.
Den drifis, som nu bildar isbandet längs kusten, består ytterst
af hvad fångstmännen kalla knatter-is, d. v. s. af små isstycken, de
sista resterna efter sommarvärmens och Golfströmmens inflytande på
stycken af större dimensioner. Längre in träffas isflak af betydligare
utsträckning, sällan uppskrufvade på hvarandra och ofta skilda af
bredare eller smalare vattenrännor. Mellan drifisen sågs här och der
ett eller annat stort isberg. * Isberg förekomma dock i vida mindre
mängd vid ost- än vid vestkusten.
I hopp om att snart kunna landa vid Umanak eller Ekallumiut
ville jag ej heller här uppehålla mig allt för länge med försök att
forcera isbandet, hvilket knappast varit fördnadt med någon
synnerlig svårighet. Jag ångade derför åter vidare, men nu ändrade sig
den hittills vackra väderleken. Hela kusten och de omgifvande
isfälten höljdes i en tät snötjocka. Dels för att ej under tjockan blifva
instängd bland drifisen, dels för att ej. plötsligen stöta på någon i
dirpman för sent varsnad isklippa och slutligen för att ej under
ångande mot strömmen förlora för mycket kol, lät jag Sofia styra ut
litet längre från land från den kalla, norr ifrån kommande till den
varma, mot norr gående strömmen.
På aftonen den 3 september saktade sig vinden åter, och vädret
klarnade. Den sydliga strömmen hade då redan fört Sofia förbi
det ställe, der jag ämnat landstiga. Årstiden och kolförrådet
med-gåfvo ej att vända. Jag öfvergaf derför, ehuru med mycken ledsnad,
den förra landstigningsplanen för att i stället söka landa någonstädes
söder om Kap Dan, en udde, som i fall Ejnarfjorden låge vid
Umanak eller Ekallumiut, antagligen skulle motsvara
forngrönlän-darnas Herjolfsnäs.
På morgonen den 4 september fingo vi Kap Dan i sigte. Hafvet
tycktes i riktningen möt denna udde vara fullkomligt isfritt. Jag
ångade åter mot land, besluten att denna gång göra ett allvarligt för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
