- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 4 (1884) /
73

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fulhafvare har och alltid skall hafva ett lifligt intresse för er välgång.

I hafven leinnat hem, vänner och fosterland, I hafven för en tid
bjudit den civiliserade verlden farväl, för att hjelpa.mig att upptäcka
dessa hemlighetsfulla och fördolda delar af jorden; derföre måste och
skall jag sörja för eder, såsom en förtänksam fader sörjer för sina
trogna barn.» Möjligen torde det grundlösa ryktet härleda sig
der-ifrån, att Hall under en af sina Franklin-färder skjutit på en af sina
tjenare, som snart dog af såret. Detta var nödvändigt för disciplinens
skull, ensamt som det lilla partiet då var bland vildar; han har sjelf
noggrant beskrifvit förloppet. Man kanske fäster sig vid, att han vid
några tillfällen visat sig misstänksam, samt att han under sin sista
sjukdom, då han under stundom röjde fullkomlig sinnesfrånvaro,
fantiserade öfver att han. var förgiftad. Hall hadé haft anfall af svindel,
och hans helsa var väl redan bruten af lifvet bland eskimåerna. Man
besinne, att han i fem års tid vistats allena bland vildar, derunder
utsatt för sinnesrörelser, hvilka vi ej kunna uppfatta, och att den
förfärliga arktiska naturen, liksom den nedbryter mangen väldig
kroppskonstitution, äfvén måste öfva inflytande på en ännu starkare ande.
Halls stoft hvilar orördt långt uppe i den ensliga norden, och lika
orördt skall hans minne lortlefva i den civiliserade verlden.

Med den »sammanrafsade» besättningen förhåller det.sig så, att
den var med sorgfällighet utvald af Hall sjelf. Han hade blifvit
erbjuden manskap från örlogsflottan; men bestämt sig för handelsflottans
folk, såsom lämpligare att utstå umbäranden. Det kan ej vara
meningen att vilja på minsta sätt förringa den förras vid så otaliga
tillfällen under arktiska färder ådagalagda mod och uthållighet, men det
ur å andra sidan klart, att örlogsmännen till följå af sitt stora antal
och sin begränsade sysselsättning, så skicklig hvar och en än är i
sin branch, dock icke kunna begagnas till så många olikartade
göro-mål som handelsflottans sjöfolk, hvilka måste lära sig att vara allt
möjligt. Hall ville icke hafva ett stort antal personer med sig, men
var desto mer nogräknad med de få, han antog i sin tjenst, och
deraf kom det sig, att vi egentligen voro endast åtta arbetande
matroser. Man kan tadla Halls åsigt och åtgärd härutinnan, men säkert
ur, att om vi varit så många, som en örlogsutrustning kräfver,
skulle-vi utan tvifvel, när vi drefvos ifrån fartyget, allesammans hafva
omkommit. Det är för öfrigt. bekant, att den amerikanska örlogs- * och
handelsmarinen hyser folk af skilda nationer, som kommit till Amerika
för att lörtjena sitt bröd. Man frågade icke främst efter hvilken
nation vi tillhörde, endast om vi egde duglighet och god vilja. Vi voro
tio amerikaner, hvaribland alla ledarne af navigationen, tio tyskar,
bland dem vetenskapsmännen, två britter och två skandinaver. Före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1884/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free