Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
detsamma; när de efterträddes af fiskmåsarna, visste vi alltid, att vi
ater förts ut till sjös. Vi måtte hela tiden hafva befunnit oss i den
yttersta delen af den mot söder drifvande isen, der denna var af
sjön söndersliten till mindre flak och issörja; hvarje gång vi
lyckades närma oss land, blef isen kompakt och stängde vår färd. Men
eget nog, oaktadt vi redan voro vid iskanten, och vinden, som blåste
från nordvest, ytterligare drefvo oss utåt, lago vi aldrig vid den öppna
sjön; vare sig af tidvattnet eller någon annan fördold omständighet
kommö alltid några isstycken i största hast och lade sig emellan oss
och denna, så att vi, som nyss väntat oss ett direkt möte med
vågorna, inom några få ögonblick sågo dem på en half mils afstånd.
Om än vestiiga vindar blåste, var det alltid Atlantens böljsvall, som
rådde blaml isen och lyfte densamma till oupphörliga isböljor. De
första dagarna af april voro mycket vackra. Ehuru färdandes blott
några timmar om dagen, roende eller seglande, kommo vi vester ut.
Behaget af ett afbrott uti den månadslånga vistelsen på landbacken,
d. v. s. det stora flaket från Smiths sund, förenade sig med stillheten
på vattnet, der vi seglade mellan 3 fots höga isstycken, på livil^a
sälhundarna lågo sofvande och knappt vårdade sig om oss. Vi hade
naturligtvis kunnat göra en riklig fångst, om vi blott haft rum i
båten.
Den 4 april hade vi uppslagit vårt tält på ett isstycke, utan att
ana att vi der skulle få tillbringa femton ödesdigra dygn. Skåde-
spelet var praktfullt, ehuru hotande. I vester syntes is sa långt ögat
kunde nå; vi voro synbarligen vid utkanten, ty den obetydliga del
af drifisen, som låg- öster ut, gungade skyhögt, och vi kunde
varse-blifva sjelfva oceanvågorna samt deras fragga, då de träffade
isregionen. Det hade varit bättre för oss, om vi varit något längre in
bland isen, men det var omöjligt att komma ur fläcken; mensklig
makt betydde här =0; det återstod endast att låta elementerna hafva
sin gång. Den 5 var stormen med ty åtföljande sjö i full fart. Den
afslet först två bitar af vårt isstycke, så att vi flyttade täitet upp på
dess midt, derpå ett snöhus, som Joe med vanlig skicklighet uppfört
åt sig på en timme. Den 6 tog sjön bort ett nytt snöhus från Joe
och öfverspolade hela isstycket, så att vi icke hade mer än en
fotsbredd torr »mark» att stå på utanför tältet. Den 7 gick isen sönder
midt under tältet, så att den pemmikan, vi just åto till frukost, slets
oss ur händerna, och vi höllo på att mista båten. Hvarje natt höll
hälften af oss sträng vakt, och den andra hälften kunde knappt sofva
mer ärr den, som hade vakten. Vi hade uppsatt tältet på ett annat
ställe och lagt båten så tätt intill, att en man icke kunde tränga- sig
deremellan. Natten till den 8 brast isen mellan tältet och båten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
