Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skilde dem åt under snöfallet och stormen. Hr Meyer befann sig
ensam i båten på det drifvande isstycket och stötte ut kajaken, på det
att eskimåerna måtte få tag på den och sålunda komma honom till
hjelp, men den blef liggande på issörjan der bredvid. Joe och Hans
togo sina kanotåror och balanserade på de olika höga och gungande
isbitarna, ända tills de kunde kasta till Meyer ett rep, hvarmed han
på en isbit drog dem till sig. Vi andra bevittnade denna scen med
den största spänning och kunde trots mörkret se, att de alla tre
slutligen hamnat i båten. Men de förmådde ej ensamma draga båten
på flaket, och nattetid kunde ingenting vidare göras. Om morgonen
hade isen sammanpackat sig och bildat ett slags väg mellan oss och
båten. Vi vandrade ut till den på isvågor, hvilka än satte sin man
höjden och än gjorde honom osynlig, och räddade densamma jemte
kajaken. Meyer, som varit våt hela natten och dessutom fallit i
vattnet, hade mistat ändan och var nästan ihjelfruseii. Joe och Hans
gnedo honom, så att han återkom till lif, och han vann sedermera
fullt medvetande genom stark kroppsöfning. Lyckligtvis fans det
äfven ett par torra skjortor att ömsa med. Men hans tår voro
för-frusna, och den skada, han då ådrog sig, gjorde honom än mindre i
stånd att uthärda de följande strapatserna. Nästa dag och natt måste
vi, uttröttade som vi voro, åter hålla vakt mot den starka sjön; isen
brast ännu en gång och jagade oss ut från vårt tält och Joes familj
från hans tredje snöhus. Vi togo nu ned tältet, satte q vinnorna och
barnen i båten och höllo uppmärksam vakt. Ändtligen den 9 lade
sig stormen och efter några timmar äfven det farliga vågsvallet.
Stormen hade emellertid blåst sönder isbitarna till en issörja,
hvarpå man hvarken kunde komma fram med båt, med kajak eller
till fots. Issörjan utgjorde väl en god vågbrytare, men hindrade oss
å andra sidan att komma någonstädes och att nå sälarna.
Egendomligt nog förblef resten af det stycke, hvarpå vi befunno oss, temligen
oskadad; det var det enda sammanhängande flaket i hela massan.
Vi uppslogo åter vårt tält och lade oss der med isbitar till
hufvud-gärd. Isberg visade sig bredvid, men det lugna vädret gjorde, att d®
lörblefvo stilla och ej kommo ned att krossa oss. Vår belägenhet
var visserligen ej enformig — vi voro tvärt om ett rof för hvarje
skiftning i elementerna — men hungern infann sig nu allvarsammare
än någonsin. Den redan två gånger .förknappade rationen af
pem-mikan och bröd kunde omöjligen lifnära oss, och det sälkött vi
haft qvar, hade för länge sedan tagit slut. Vi sågo en mängd
sälar och änder omkring oss, men kunde ej nå dem. Härigenom
tiöt oss äfven dricksvatten, enär ingen tran fans, som vi kunde
hränna för alt upptina isen. Dag efter dag förgick utan (örbätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
