Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ring eller gynsammare utsigter. Vi voro så svaga af svält, att
vakten måste aflösas för hvarje timme: vi förmådde ej hålla oss
upprätt en längre stund. På flere af oss uppsvälde ansigtet till
ddbbel storlek. Meyer var i synnerhet klen och trodde sig ej kunna
lefva till bättre dagar. Som det händer bland förtviflade, inbillade
sig några, att det knappa pemmikanförrådet ytterligare förminskades
genom stöld, och en farlig tvedrägt hotade att utbrista. Så skrifver
stewarden i sin dagbok: »Någon har varit på pemmikan under
vakten, och jag kan lägga min hand på mannen. Vi hafva blott få
dagars proviant q var. Vi förknappade utdelningen denna morgon,
en försvagande åtgärd, men det måste ske för att rädda lifvet så
•länge vi förmå, hvilket ej kan bli mycket längre, så framt ej något
lyckligt händer, hvilket jag hoppas måtte snart inträffa. Det enda.
som förvirrar mig är tanken på kannibalism. Det är en förfärlig
tanke, men måste så väl som allt annat skådas rakt i ansigtet. Om
sådant händer, måste vi underkasta oss. Gud bevare oss! Vi sköto
hundarna förliden vinter, derför att de stulo af förråden. Om jag
fick råda, skulle jag med alla mans samtycke utkalla och nedskjuta
den tvåbente hund, som sedan dess varit på dem. Allt väl, men vi
bli ständigt svagare.» Vädret förblef härunder disigt, och vi sågo
under många dagar hvarken sol, måne eller en enda stjerna.
Slutligen den 18 sköt Joe en medelstor säl, hvilken delades i sexton
delar; det blef tre mål rått kött pr man. Dess tran förskaffade oss
eld, så att vi kunde värma en blodsoppa och upptina isen till
dricksvatten. Dessa mål voro af högsta nöd påkallade, ty förutan dem
hade vi icke haft krafter i behåll att möta nästkommande fara.
På qvällen den 19 utbröt nämligen en nordveststorm, och
svallet gick högt. Nordvesten, som var i oupphörligt tilltagande, dref
undan issörjan omkring oss, och Atlantens vågor rusade utan hinder*
mot vårt lilla isflak. En störtsjö kom och tog bort tältet med
hudarna och kläderna; det lilla vi hade qvar jemte de gråtande bar-’
nen bergade vi i båten. Vi hade ej tid att besinna den förlust vi
gjort, förr än en annan våg höll på att taga bort båten. Vi drogo
nu denna åt lovarts sida,* för att stå klar för nästa störtsjö, och höllo,
alla man, emot som för lifvet. Hvar femtonde minut kom en
ofantlig våg, lyfte båten och oss och slungade den åt läsidan, der sjön
förlorade sin kraft. Hvarje gång drogo vi åter båten åt lovart, för att
å nyo slungas åt lä. Vattnet, som öfverspolade hela flaket, var
upp-fyldt med isbitar, som under tiden stötte och sårade oss på alla
delar af kroppen. Så stodo vi från kl. 9 e. m. till kl. 7 f. m. Intet
annat talades än kommandoorden: »hold on —’ bear down — put
on all your wéight». Vi kände hela vidcjen af vår fara, men pröf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
