Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursprungliga kannibalismen plägar en tid fortlefva i form af
mennisko-offer. Sagans senare del har till väsentliga drag: en ung man, som
dragit ut på äfventyr, kommer till en mäktig och ondskefull varelse;
han vinner dennes dotters kärlek; med hennes tillhjelp fullgör han
svåra uppgifter, som föreläggas honom; de unga tu fly, förföljas och
kasta bakom’ sig åtskilliga föremål, hvilkas uppsamlande hejdar
förföljarna. Om man undantar, att hos några folk den unge mannen är
bror till den onskefulla varelsens hustru, icke älskare åt hans dotter,
återfinnas samma drag hos hottentotter, eskimåer, samojeder, ryssar
m. fl. ; hos vilda folk är den ondskefulla varelsen vanligen ett djur
(hos hottentotter en elefant, hos eskimåer en hvalfisk). Huru skola
vi bäst förklara denna gemensamhet mellan folk, som stå hvarandra
så fjerran? Näppeligen genom antagandet af sagans spridning från en
medelpunkt; hellre vill jag antaga, att den uppfunnits sjelfständigt på
olika håll, och att likheten här, såsom i fråga om de förklarande
myterna, härflyter deraf, att samma eller liknande yttre anledningar på
grund af likheten i kulturståndpunkt gett impuls till samma eller
liknande tankegång. För flere folk gemensamma samhällsförhållanden
och af dessa framkallade liknande konflikter och tilldragelser hafva
alltså satt den sagobildande fantasien i verksamhet på ungefär
liknande sätt. Försök hafVa i senaste tider gjorts att ur denna synpunkt
klassificera alla folks sagor.1 Häri har man utan tvifvel gått för långt;
jag vill dock nämna några af de sålunda uppstälda grupperna, der
likheten synes mig slående. Många sagor berätta, huru den yngste af
flere bröder har lyckan med sig och blir familjens hufvudman; detta
^mmanhänger säkert dermed, att hos många folk icke den äldste,
Qtan den yngste brodern har företrädesrättigheter, hvilkét tros vara en
qvarlefva från en tid, då månggifte var rådande och företräde helt
naturligt brukade gifvas åt den yngsta hustruns son. Sagan om
Per-seus och Andromeda är en typ för en talrik grupp, der det är fråga
om att döda ett odjur; möjligen har denna sagogrupp sitt upphof i
ett bruk att gifva menniskor såsom offer och byte åt hajar och andra
odjur. Sagan om Odysseus och Penelope tillhör en grupp, der
händelserna röra sig omkring en mans återkomst till sin hustru efter lång
tids frånvaro — säkerligen en i verkliga lifvet ofta förekommande
händelse. I berättelsen om Oedipus ega vi exempel på ännu en
talrik grupp, som har till gemensamt drag menniskors fåfänga
bemödande att undgå ödets beslut eller ett orakels profetia. Slutligen må
nämnas de sägner, som handla om ett nedstigande till underjorden,
hvarpå Herakles- och Odysseussagorna äro de bekantaste exemplen.
1 Hahn, Griechische und Albanesische Märchen. Leipzig 1864.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
