Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jast den i ordets egentliga bemärkelse sinnrika
Rarotonga-Tubuai-orna-mentiken (Prov. III). Efter en ännu mera lysande utveckling på
Marque-sas-öama försvinner ornamentiken så godt som alldeles på Påskön och
efterträdes af dess i regelmässiga rader ordnade bildskrift. Bildskriften
uppstår, och ornamentiken, dess förelöpare, dör. Tack vare
Marquesas-Öarnas signifikativa ornamentik, är Påsköns bildskrift ej längre någon .
isolerad, oförklarlig företeelse i Polynesien.1
I det föregående har jag redogjort för den ena af de två
hufvud-uppgifter det komparativa ornamentstudiet uppställer för sig. Den
var af öfvervägande praktisk art, då den närmast gick ut på att
utreda det för hvarje område karakteristiska. Men dervid kan en
vetenskaplig forskning naturligtvis ej stanna. Ju tydligare det konstanta
hos hvarje stilart framträder för oss, desto oemotståndligare tränger
sig öfvertygelsen på oss, att det måste finnas någon djupare orsak för
det ständiga återupprepandet af dessa detaljer, som mången gång
kunna tyckas vara af ganska ringa värde, såsom prydnad betraktade.
De kunna ej stå der förgäfves, de måste ega någon betydelse. Det är
ej alltid vi hafva tillgång till så goda ledtrådar, som beträffande
Mar-quesas-ornamentiken. Vi måste söka att genom analys af ett möjligast
stort material sjelfva leta oss till betydelsen, och detta är den andra
hufvuduppgiften. Utvecklingsläran, som verkat befruktande på så
många de mest olikartade vetenskaper, finner äfven inom denna del
af etnografien sin rika tillämpning.
Vid studiet af ett stort ornamentmaterial finner man ofta, att vissa,
vid första påseendet obetydliga detaljer genom en serie af mellanformer
låta förklara sig såsom rudiment af andra, från den organiska liaturen
hemtade förebilder. Rudimenten kunna vara mer eller mindre tydliga,
de hafva dock alltid till uppgift att föreställa och i minnet återkalla
den bild, från hvilken de leda sitt ursprung. Det är först i ett mycket
sent stadium, som deras ursprungliga bemärkelse går så i grund
förlorad, att de sjunka ned till blotta betydelselösa ornament. Fenomenet
är allt för bekant från såväl den arkeologiska typologien som från
konsthistorien, för att tarfva en vidlyftigare förklaring. Det är
emellertid öfverraskande, huru ofta man i naturfolkens ornamentik finner
1 Frågan utvecklades närmare i mitt foredrag vid Orientalist-kongressen i
Stockholm, 7 sept 1889. — För öfrigt har också t. ex. Nya Seland ett surrogat för skrift
uti sniderier på käppar eller bräden, t. ex. stammen Ngati-Rangis historia, framstäld
Pä en käpp, nu i British Museum (Edob-Partinoton, Album of the ,
ornaments etc. of the Natives oj the Pacific I, Manchester 1890. Pl. 875, fig. 1),
samt de af Bastian ( Inselgruppenin Oceanien, Berlin 1883, p. 191,197, 268) omtalade
snidade stafvarna, dem han kallar >Hokka-poppa> (— >på hvarandra, lagda») och >He
vraka paparanga rakau» (bräde). Jfr vidare Havaiiska öarnas tecken-skrift å kapa
(tapa); Bastian, 1. c. p. 268.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
