Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till litet af kokkonstens enklaste hemligheter, såsom att afgöra när
vattnet kokade m. m., ansåg jag honom rent af omistlig.
Tidigt på morgonen lemnade vi Koruvatu. Mina bärare hade
fastgjort allt mitt pick och pack vid en bambustång, som de buro på
axeln, en vid hvarctera ändan. Vägen från Koruvatu till Rokorokoyava
är ungefär liknande den vi förut haft från Viria till Koruvatu. Vägen
går utefter Wai-ni-mala-floden, en af Rewas källflöden, och som
dagen var vacker och himlen strålande och dessutom en vederqvickande
vind blåste, så hade jag godt hopp att kunna komma fram till Roko*
rokoyava till qvällen, ehuru det var nära 50 kilometer dit.
Vi vandrade genom härliga dalar och högtidliga bergsklyftor,
öf-ver bördiga falt och liksom genom en naturlig trädgård. Gång efter
annan måste vi vada Öfver floden, men som det varit några vackra
dagar förut, var det ej mycket vatten och sålunda lätt att komma
öfver. Ofta mötte vi små bäckar från bergen med klart och friskt
vatten och försummade ej tillfallet att taga oss ett uppfriskande bad.
Omkring kl. 12 anlände vi till en liten by, kallad Tavoa. Vi gingo
in i höfdingens hus för att få något till lifs. Han var emellertid ej
der, men efter litet förfrågningar kom han ändtligen fram. Han såg
ej treflig ut och hade de mest utpräglade drag af en kannibal man
gerna kan tänka sig. Sedan vi lyckats få oss litet taro och jams,
bådadera ett slags rotfrukt liknande potatis, men nästan utan smak,
togo vi våra stafvar i händerna och knogade i väg. Vi vandrade nu
utan rast till klockan 6, då mina bärare började se surmulna ut; den
konversation, som de förut lifligt underhållit sinsemellan, hade också
fullkomligt afstannat. Jag hade nog redan observerat, att deras ryggar
för hvarje halftimme mer och mer antagit sprättbågsfason, men jag
ville gerna söka komma ett godt stycke på väg första dagen, då vi
alla voro utan skavank.
Vägen gick nu nedför en brant sluttning, väl bevuxen med de
vackraste träd, från hvilken vi hade den allra härligaste utsigt öfver
en vidsträckt dal djupt nedanför; i fonden på andra sidan om denna dal
reste sig de branta, höga berg vi skulle bestiga. Väl nedkomna i
dalen fingo vi ännu en gång vada öfver floden och kommo in i en liten
treflig by, benämnd Botenolo. Nästan allt folket kom ned för att
taga mig i skärskådande och skaka min hand; de voro mycket
vänliga och ville, att jag skulle stanna der öfver natten, men som jag tydligt
såg, att vi skulle kunna hinna fram till Rokorokoyava före mörkrets
inbrott, tillsade jag genast om marsch. Mina bärare hade tydligen
haft hopp att få stanna här, ty då jag tillsade dem att göra sig i
ordning för att gå, såg Rsala ut som om han vore färdig med en
predikan, och Ananias grinade som vanligt, ehuru hans leende denna gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
