Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom och Italien fruktade en turkisk invasion, och Nicolaus V sökte
åter höja korstågens fana, men Europas furstar voro icke lätta att
öfvertala till några rustningar; många lofvade ingenting, och de som
lofvade höllo ej. Nicolaus V var dock outtröttlig i sina bemödanden,
och då biskopen af Siena Aeneas Sylvius Piccolomini (sedan påfven
Pius II) föreslog honom att skicka Capistranus till Tyskland, Böhmen
och Ungern för att omvända hussiterkättarna, sälja aflat och predika
korset mot turkarna, omfattade han med begärlighet förslaget. Den
egentliga afsikten hos Aeneas Sylvius, då kejsar Fredrik III:s
sekreterare och rådgifvare, var val att använda Capistranus till att lugna
den mot kejsaren upproriska stämningen i de österrikiska länderna,
särskild t i Wien, men för Capistranus själf var detta en bisak. För
honom gällde det att tillintetgöra kättare och otrogna samt att vinna
så många nya bröder som möjligt för sin orden och den stränga
observansen. Företrädd af påfliga proklamationer och åtföljd af en
talrik skara munkar drog Capistranus långsamt öfver Venedig, Illyrien
och Steiermark först till Neustadt, där kejsaren då residerade, och
sedan till Wien. I juli predikade han där med samma framgång som
öfverallt annorstädes. Män och kvinnor trängdes för att få kyssa hans
kläder, sjuka fördes dagligen till honom i hundratal, och skaran af
hans åhörare uppskattades till 20- å 30,000, fast han talade latin, så
att en tolk måste återgifva sats för sats på tyska. Ej mindre än 200
underverk tillskrefvo honom hans ordensbröder i Wien.
Därifrån begaf sig Capistranus till Böhmen, Mähren och Schlesien.
De massomvändningar af hussiter han enligt sina beundrande
lärjungar där skall hafva verkställt, ansågos väl redan af hans samtida
mycket tvifvelaktiga, men såväl där som senare i Bayern och Tyrolen
utvecklade han dock ständigt samma outtröttliga nit. Skaror af trogna
värfvade han öfverallt för sin orden och för korstågen, men den
entusiasm han väckte föll resultatlös tillbaka mot furstarnas likgiltighet.
Förgäfves tog Capistranus furstarna, kejsaren och Nicolaus V själf i
upptuktelse både i tal och i bref. Korståget blef dock ej af, h vark en
under Nicolaus V eller hans efterträdare Calixtus III Borgia (1455—
1458). Till och med Konstantinopels fall kunde ej väcka kristenheten
till enigt motstånd, och på riksdagarna i Frankfurt hösten 1454 och i
Neustadt våren 1455 predikade Capistranus förgäfves för de församlade
furstarna. Hans vältalighet slog mer an på gatorna än i rådssalarna;
han var framför allt folktalare och folkledare, men hos de mera
kritiskt anlagda klasserna synes han hafva funnit litet gehör.
Emellertid närmade sig de turkiska vapnen allt mera. Ungern
var deras första mål och på våren 1456 angrepo de Belgrad. Konung
Ladislaus af Ungern flydde till Wien, men Ungerns gubernator Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
