Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kalladt efter sin form, som liknar en fågel, hvars kropp utgöres af
instrumentets ljudkropp, vid hvilken de 9 metallsträngarna äro fastade
och därifrån gå snedt till halsen. Dessutom finnes en fiol med två
strängar af tagel, hvilken tyckes vara egendomlig för ostjakerna vid
Jugan. De båda förstnämnda instrumenten spelas med fingrarna, det
senare med stråke. Lebed brukas ej vid Juganfloden. Kvinnorna få ej
använda dessa, utan bafva sitt särskilda instrument, en liten mungiga
af ben, som tyckes vara mycket omtyckt att döma däraf, att man
nästan ständigt ser dem spela därpå.
Vaktaren för magasinen omtalade, att folkets husgudar samma
förmiddag blifvit gömda i skogen och att ett par kvinnor förklarat, att
grafplat8en skulle de ej visa mig, bjöde jag dem än aldrig så mycket.
Följande förmiddag lemnade jag i sällskap med vaktaren Ugotski.
Under färden till nästa jurta, Lonschini, var vår ostjak nog dum att
utpeka en gammal grafplats, som låg 14 verst söder om Ugotski. För
att ej uppväcka någon oro uppsköts undersökningen af den till
återfärden. Efter att ba öfvemattat i Lonschini fortsattes färden tidigt på
morgonen. Vi passerade Sobeljurta och landade på aftonen vid
Tjaga-jevs jurta. Där påträffade vi för första gången tama renar; hittills hade
hästen och hunden tjenstgjort som dragare. Man hade till och med byggt
upp stall för djuren — något sådant hade jag ej sett för hastarna —
och för att skydda dem mot myggen stod ett fat med surt trä och
rykte. Efter att ha öfvernattat på en sandbank framkom mo vi på
morgonen till Ruskini jurtor, de folkrikaste vid floden. Ett ihållande
regn hela dagen tvang oss att stanna inne i jurtan. Jag använde
tiden att göra antropologiska mätningar och låta ostjakerna rita. Genom
att utlofva några kopek för hvarje figur fick jag en ganska stor
samling teckningar, som visade mycken likhet med de tschuktschiska
teckningar, som utfördes under Vegas öfvervintring. Samma benägenhet
att öfverdrifva det mest karakteristiska hos föremålen fanns äfven här
liksom hos de flesta naturfolk; renarna fingo sålunda alltid horn
betydligt större än kroppen.
Mot aftonen gåfvo vi oss af, och på natten passerades Kajokovi
jurta. Nu började boningsplatserna bli sparsamma och afstånden längre.
För tids vinnande togo vi därför 5 ostjaker som nattroddare så att vårt
eget folk skulle få hvila. Jag betalade för denna nattfart den billiga
taxan af V2 kopek per man och verst eller 10 Öre per svensk mil.
Till nästa jurta, Jarsomovi, var afståndet 40 verst. Nu hade floden
fallit så pass mycket, att vi på mindre sträckor kunde begagna ett
annat fortskaffningsmedel, s. k. träcking. Två af besättningen gå på
land och släpa båten mot strömmen medelst en lång lina fastad i
masttoppen. Kajokovi jurtor bestå af två för vinter och två för sommar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
