Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hufvud och ena handen in genom dörröppningen och ropade »morning
massa». Upptagen som jag var med att lägga sista hand vid bördornas
ordnande, faste jag ej n&gon vikt vid denna helsning, en dumhet, som
höll pä att stå mig dyrt Mannen var, som jag senare fick veta, Kuba,
byns mäktigaste höfding. Han leznnade strax hyddan — han hade nätt
sin afsikt, och jag hade fastnat i den väl utlagda snaran. Några
minuter senare lemnade äfven jag hyddan, men jag hade ej hunnit långt,
förrän jag mötte höfdingen och några män, hvilka spärrade stigen och
ville hindra mig att gå vidare. Jag trängde dem åt sidan och kunde
tills vidare komma fram. Höfdingen följde emellertid efter, män stötte
oupphörligt till från båda sidor, och inom kort såg jag mig omgifven
af en skara på omkring 50 man. Själf tilläts jag visserligen passera,
men mina bärare hejdades. Orsaken till detta våld, liksom afsikten
därmed, blef mig icke genast klar, och min tolk var icke nog
språkkunnig, för att tydliggöra ställningen. Då vi nu befunno oss helt nära
missionsstationen, föreslog jag, att vi skulle gå dit, för att med
anlitande af d:r Preuss’ tolk få klarhet i saken; och i spetsen för den
skränande skaran anträdde jag marschen. Där kom det snart i dagen,
att Kuba känt sin värdighet djupt sårad, då jag ej besvarade hans
morgonhelBning; jag hade svårt förbrutit mig mot etiketten i Bea, och
därför skulle jag nu straffas genom att hindras från att bestiga berget.
Att med ens finna alla utvägar stängda, efter att nyss hafva tyckt mig
så nära målet, var mer än jag kunde fördraga. Att bruka våld skulle
dock icke blott varit gagnlöst, utan antagligen haft till följd, att man
gjort kort process med mig; men jag gaf likväl ännu icke saken helt
förlorad. Min förklaring, att jag som främling naturligtvis ej känt till
hofetiketten i Bea, och att jag ej haft den minsta afsikt att förolämpa
h:s majestät, tjenade till intet. Palavern blef tålamodspröfvande, och
det var ingen lätt sak att behålla jämnvikten. Men ett outtömligt
tålamod är nödvändigt, om man skall komma till rätta med afrikanska
förhållanden, och efter långvarigt pratande hit och dit började den
trassliga härfvan att reda sig. Slutligen kröp det ur den lymmeln,
hvar skon egentligen klämde. Mitt brott skulle måhända kunna
försonas, t. ex. genom utbetalning af varor — höfdingen nämnde en
betydlig summa, hvars storlek jag nu ej erinrar mig. Jag rådgjorde med
d:r Preuss, för hvilken jag förklarade mig villig att betala, för att så
snart som möjligt komma i väg. Detta afrådde han emellertid på
det bestämdaste — möjligen befarade han ett för sig obehagligt
prejudikat — och nu börjades ett långvarigt, men framgångsrikt köpslående
om pliktens storlek, som slutligen nedprutades till fyra famnar tyg
och fyra bundtar tobak. Detta var ju en rätt blygsam summa, i svenskt
mynt b kr., men d:r Preuss påyrkade dock, att jag ej skulle betala,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
