Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som jag antog förde till Ikoj. Vid uppbrottet följande morgon
lät jag Massaka borna förstå, hvart jag ville. Det stämde illa med
deras planer, och med eftertryck fordrade de, att jag skulie återvända
min förra väg till Barrika. Folket sökte hindra mig att bege mig
af, hvilket endast styrkte mig i min tanke, att den väg jag trodde
skulle leda till Ikoj, också gjorde det. Jag fattade posto vid palissaden
vid byns norra ända, lät bärarna en och en i sender passera och
lyckades på så sätt krångla mig ut ur byn. Jag måste nu söka lösa den
vanskliga uppgiften att på egen hand taga mig fram.
Vi hade knappt tillryggalagt några hundra meter, förrän en af
bärarna springande upphann mig och meddelade, att Moki dignat ned
vid vägkanten och låg döende. Han höll på att kväfvas af
slemaf-söndring, och hans dagar tycktes vara räknade. Jag lät bära honom
tillbaka till byn, där jag på bästa sätt pysslade om honom, lät honom
få min sista konjak, som jag i lång tid gömt på som på en kostbar
relik, o. s. v. Moki kryade till, krisen var öfver, och tillfrisknandet
tycktes säkert. Till hr Valdau sände jag ett meddelande om min
ställning och erhöll sent på aftonen svar med uppmaning att återgå
till Barrika och därifrån söka uppnå Ikotti, äfven den en Ngolo-by.
Ogärna ville jag afstå från min plan på Ikoj och betraktade Valdaus
förslag som en sista nödfallsutväg.
Bekvämast hade det onekligen varit att lemna Moki i
Massaka-folkets värd, men detta var helt enkelt ogörligt. Det var mig väl
bekant, att Batanga-folket äro tillfallighetskannibaler1. Att kvarlemna
Moki skulle hafva varit att utsätta Massaka-borna för en mycket svår
frestelse, och han skulle sannolikt hafva blifvit hufvudrätten vid någon
ekalé fest. Inträffade detta, skulle Mokis släktingar utan tvifvel
framställa anspråk på ersättning af mig, och jag skulle på grund af preju*
dikat i liknande fall antagligen blifva nödgad att punga ut med en
långt ifrån blygsam summa. Någon utsikt att utkräfva repressalier af
Massaka-borna, för den händelse de skulle uppäta Moki, fanns ej,
emedan de ej stodo i direkt handelsförbindelse med faktorierna. För
att undvika den af mig kända vägen till Barrika — den erbjöd mig
numera intet af intresse — lemnade jag ett par man till Mokis vård,
och med de öfriga och det viktigaste af min packning bröt jag upp,
för att söka mig fram till Ikoj. Utan bråk lemnade jag denna gäng
byn, och efter nägra timmars marsch genom ett delvis parkartadt
landskap med talrika oljepalmer anlände jag till Batanga-hyn Ndoj.
Folket stod uppställdt på ömse sidor af bufvudgatan, tysta och stela
som bildstoder. På mina frågor fick jag knappast annat svar, än att
1 Se härom G. Valdau, Resa från Ndian faktori genom Ngolo, norra Bakundu
och öfver Rnmpiberget till Bonge faktori. Ymer, årg. 1892.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
