Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande skogen och snåren, för att komma ifrån att lemna vägvisare,
ett äkta afrikanskt schackdrag. Denna motgång bekymrade mig dock
föga. Jag visste af den kartskiss Valdau upprättat öfver Ngolo-landet,
att byarna lågo ganska tätt, hvilket var synnerligen lugnande, och för
öfrigt förde jag med mig kartskissen, som nu blef mig till ovärderlig
nytta. Med ledning af mitt stegningsprotokoll inlade jag på den, så
godt sig göra lät, min marschlinie och fann därigenom, att Ikotti borde
sökas åt söder; jag var också nog lycklig att påträffa en åt detta håll
ledande väg. Efter ett par timmars marsch uppnådde vi en by, och
till min glädje var det Ikotti. Jag firade här en verklig triumf. Jag
hade upplyst bärarna om, att så vida ingen annan ville visa oss vägen,
skulle kompassen göra det, och med vördnad betraktade de nu den
märkvärdiga tingesten, som i min hand uträttade sådana underverk.
Vägvisare till Jumbo begärdes och erhölls, märkvärdigt nog, utan
uttalande af det förhatliga »i morgon». Det gick nu raskt undan, vi
passerade byarna Bokkova och Itoki — ej att förvexla med den nära
Itoki faktori belägna byn med samma namn — och nådde fram på
eftermiddagen Tokko, där vi stannade öfver natten. Från Barrika hade
vi höjt oss, i början sakta, mot slutet raskare, och befunno oss i den
sistnämnda byn 966 m öfver hafvet. Landskapet hade så småningom
förändrat karakter. Såväl urskogen som snårskogen började ersättas af
marker bevuxna med lågt gräs och småbuskar här och hvar; ju högre
vi nådde, dess mera svällde dessa gräsmarker ut, särskildt i trakten
af Tokko, som därjämte utmärkte sig för en i ögonen fallande rikedom
på väldiga Dracænor.
Det var för mig en öfverraskning att invid byn finna välskötta,
inhägnade trädgårdar, erinrande om kåltäppor i hemlandet. Allt var
prydligt och nätt, jorden befriad från ogräs och uppkastad i kupor
omkring stånden. Här odlades majs, yams, sötpotatis, en bönväxt
samt jordnötter, den sistnämnda en inom norra Kamerunområdet
sällsynt kulturväxt.
Följande morgon voro vi på väg till Jumbo. Stigen gick sakta
uppåt, den gräsbevuxna marken vidgade sig mer och mer, och vi
kommo slutligen ut på verkliga grässlätter, där vi fritt kunde blicka
ut öfver omgifningarna. Det var en angenäm syn för ögat, som varit
vant vid urskogens dunkel eller snårskogens brist på utsikt. Här och
hvar passerade vi vackra grupper af trädartade ormbunkar. Vår väg
gick öfver ett par närbelägna och liknämnda byar, Bonavianga, och
efter att hafva vadat öfver Ndians källfiod stora Mana, nåddo vi strax
därpå Jumbo och befunno oss nu uppe på Rumpiberget vid 1,095 m böjd.
Vi mottogos efter bästa förmåga. Höfdingen presentade en get
och några plantaner, hvilka jag återgäldade med tyg och tobak i form
1’mer 189i. s 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
