Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dröjde jag ej att stiga ombord och gjorde mig snart hemmastadd.
Emedan denna ångare kan anses såsom typ för de moderna hval båtarna,
torde en kort beskrifning däraf ej vara ur vägen.
Dimensionerna äro ej synnerligen stora: 85 fot lång och 16 fot
bred. Allt tyder på soliditet och snabbhet. Byggd helt och hållet af
järn, är han försedd med en kraftig maskin, som framdrifver honom
med 10 knops fart, men vid vissa tillfallen ännu hastigare. Längst
fram i fören är anbringad den karakteristiska kanonen af omkring 4
fots längd och 1 fots genomskärning, hvilande på en kort pelare af
järn, på hvilket underlag den fritt kan röra3 och inställas i alla
direktioner. Kanonen laddas med ett kraftigt skott, och därpå införes
genom mynningen af densamma harpunen, som består af tvenne
järnstänger, något längre än kanonen och framtill förenade. Härifrån utgå
fyra i kors ställda, knappt en fot långa hullingar, hvilka vid
fånglinans stramning genom en egendomlig mekanism resa sig vinkelrätt
mot harpunens längdaxel. Vid spetsen af denna påskrufvas granaten,
en 6 å 8 tum lång spetskula af gjutjärn, till största delen fylld med
krut och vid basen försedd med en tändsats, som vid hullingarnas
resning antändes och föranleder granatens explodering. Vid den ena
af harpunstängerna fastgöres fånglinan, en 3 tum tjock kabel af
starkaste tågvirke, hvilken löper genom en af de tvenne ångwincher,
hvarmed båten är utrustad för hvalens inhalning, och hvilken till största
delen fyller lastrummet. Ångaren har en besättning af 8 man, däri
inberäknad skytten, som tillika är befälhafvare. Om jeg dessutom
tillägger, att i toppen af förmasten utkikstunnan är placerad, är det
för hvalbåtarna mest karakteristiska omtaladt.
Inom en timme hade nytt kolförråd intagits och »Fin» lyfte
ankar. Som så ofta är fallet äfven under sommaren i Finmarken, var
vädret ej det vackraste; dimman hängde tung öfver fjällen och dolde
deras toppar, ett tätt duggregn föll, hvarför »sydvest» och oljekläder
kommo väl till pass. Vi styrde kurs nordvest ut åt hafvet, hvilket
också snart gaf sig till känna genom den lilla smala båtens häftiga
krängningar. En och annan skygg skarf tog till vingarna, skrämd af
den förbiskyndande ångaren, och flög till sitt skyddande skär; den
vackra teisten, en liten svart simfågel med ett hvitt band öfver
vingen och med korallröda fotter, låg däremot helt lugn kvar på vattnet,
putsande sina fjädrar, och åsåg obekymrad båtens färd. Snart blefvo
dock dessa kustbebyggare sällsyntare; en ensam alka eller lunnefågel
sågs mot aftonen med surrande vingslag anträda sin återfärd till det
närbelägna »fugleværet». Den näpna kryckjan, som vår tretåiga mås
kallas i Norge, var den ende följeslagaren på vår ensliga stråt.
Ständigt utstötande sitt gälla och enformiga skri, kretsade han i behagfulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
