Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ofvan vattenytan hvälfdea såsom ett svart skär den kolossala ryg
gen med den för dessa hvalar utmärkande höga och spetsiga fenan.
Efter på sin höjd en half minuts förlopp sänkte de sig åter i djupet.
Hvar femte eller sjette minut upprepade hvarje hval denna rörelse,
hvarunder skytten bör begagna tillfället att skjutai
Nu följde en spännande jakt. Utkiken, som från höjden af sin
tunna med lätthet kunde iakttaga hvalarnas rörelser i det klara och
genomskinliga vattnet, öfver tog kommandot; full fart framåt, stopp,
back, aflöste hvarandra i rask följd, under det att rorgängaren hade
all möda att med tillräcklig hastighet få båten att i den höga sjön
vända än åt styrbord, än åt babord. Snart kom skytten inom
skotthåll af en stor hval; han trycker på fjädern, men skottet klickar.
Inom några minuter dyker dock åter en annan upp vid fören och
simmar framför »Fina. Strax smäller ett kraftigt skott, som ännu en
lång stund surrar i mina öron. Det första ljud, jag därefter hörde,
var en mustig svordom, som den förbittrade skytten valde ur sitt rika
förråd, och hvartill jag genast förstod anledningen, då jag såg
harpunen dansa längs efter hvalens ryggtafla, här och där afrispande en
skinnremsa, men utan att kunna intränga i kroppen till följd af det
kanske något för långa skotthållet och genom tyngden af den långa
linan, som sträfvade att sänka den bakre delen af harpunen och höja
spetsen.
Vid detta bomskott flydde flocken med pilens hastighet. Ingen
tid var emellertid att förlora; harpunen upphalades åter, och snart
förkunnade maskinisten, att ångan hade det högsta möjliga tryck, och
att han ej vågade elda på mera »Fin» skakade också i alla fogningar
med fruktansvärd häftighet, men fram trängde han genom brottsjöarna,
som numera spolade ej blott öfver däcket, utan också öfver
skorstenen.
Till min stora förvåning fick jag nu se den gamle skytten med
det största allvar prägladt på sitt väderbitna ansikte krypa under
kanonen och söka göra sig så liten som möjligt på det trånga rummet
framme i fören, under det att en af manskapet afifyrade kanonen, som
laddats med ett löst skott. Därpå reste sig skytten åter med en
segerviss hållning och förkunnade under ett fömöjdt leende, att trolldomen
nu blifvit bortdrifven, och att han ofelbarligen skulle dödsskjuta nästa
hval, som kom inom skotthåll.
Och tack vare ångpelama, som markerade den flyende
hvalska-rans väg, kunde vi följa den tämligen lätt, och inom ett par timmar
hade vi hunnit upp dem. Besynnerligt nog hade djuren nu redan
lugnat sig, och den skadskjutne hvalen med sin hvitskråmade rygg
gick helt trygg och obekymrad vid sidan af »Fin».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
