- Project Runeberg -  Ymer / Årgång 14 (1894) /
153

(1882)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af ångaren, och hufvudet fastgöres akterut. Ännu återstår dock ett
svårt arbete: att i hög sjö bogsera hvalen 20 å 30 mil hem till
stationen. Stundom, ehuru tämligen sällan, har på återfärden ännu en
hval kunnat skjutas, hvilken då hänges på den andra sidan af
ångaren. Ett fall hörde jag till och med omtalas, då »Fina kom
hemsläpande med tre hvalar; den tredje placerades i kölvattnet.

Fram emot aftonen var den närmare 60 fot långa hvalen
ordentligt förtöjd, och den besvärliga hemfärden anträddes. Himlen hade
klarnat och den vestliga brisen något mojnat af, hvarför alla segel
tillsattes. Havhästar och måsar följde envist liktåget under hesa
skrän och sökte utfå sin andel af fångsten. Till tidsfördrif fastbands
ett köttstycke vid ett snöre och kastades ut; genast uppstod ett vildt
slagsmål om läckerbiten, tills den lycklige innebafvaren dög åstad
med sitt byte. Snart märkte han dock, att allt ej stod rätt till; han
nödgas uppkasta sin surt förvärfvade egendom, som ögonblickligen
uppsnappas af en annan, hvarpå samma komedi upprepas.

Dagen led mot sitt slut. Allt i naturen tyckes hvila. Till och
med de lifiiga måsarna hålla siesta för en kort stund. Som ett
dunkelt glödande eldklot sänker sig solen mot horisonten och upplyser
hela den norra hemisferen med ett rödaktigt, trollskt skimmer. I
gnistrande färger brytes denna ljusflod mot de nu ur hafvet uppdykande,
evigt snötäckta fjällens toppar. Den oroliga oceanen själf synes ej
vilja störa denna naturens högtidsstund. En bortdöende vindfläkt
krusar sakta hafsytan, som strålar i den praktfullaste belysning.

Men om några minuter höjer sig åter solen. Förtrollningen är
bruten, och allt återfår snart sitt vanliga utseende. En frisk vestlig
bris börjar blåsa och fyller de slappa seglen. Silfverglänsande sejar
leka i hafsytan. Liksom snöhvita moln sväfva tusentals måsar hän
mot hafvet för att intaga sin tidiga frukost. Alkor och ejdrar börja
sitt dagsverke och uppdyka med en fisk i näbben. Striden för
tillvaron har åter börjat.

Frampå morgonen besegrade tröttheten mig, och jag gick till kojs.
Då jag vaknade, stod solen högt på himmelen, och om några timmar
voro vi hemma, skytten belåten öfver att hvalen var fet och stor, jag
öfver att hafva deltagit i en den mest spännande jakt man gärna kan
tänka 8ig.

Vid Sörvsrs hvalfångarestation tillgodogöres allt af hvalen. Vid
första flod inbogseras han till en brygga, och när tidvattnet, som
här uppgår till 10 fot, åter fallit ut, taga »flänsarne» itu med honom.
Med skarpa, fyra alnar långa knifvar utskäras från stjärten till
hufvudet remsor af buden med det under densamma belägna 2 å 4 tum
tjocka späcklagret, af hvilket den värdefulla tranen kokas. På samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:47:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ymer/1894/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free