Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sejbvalen visa eig i större antal vid Finmarkens kuster; till Sorværs
hvalfångareetation infördes, enligt benägen uppgift af föreståndaren för
densamma, de första exemplaren sommaren 1885, och allt sedan den
tiden har regelbundet ett stort, ja t. o. m. största antalet af vid
stationen skjutna b valar utgjorts af denna art. Af de b valar, 76 till
antalet, som 1890 skötos vid Sorvær, voro 60 sejhvalar. Storleken
vexlar i allmänhet mellan 85 och 50 fot. Honor och hanar fångades
i ungefär lika stort antal. De flesta honorna voro dräktiga. I början
af sommaren voro fostren ännu små, men ju längre in på
sensommaren man kom, desto större foster anträffades. 1 juli månad sköts en
hona, som vid öppnandet befanns innehålla tvillingar, en han- och en
honunge, hvardera 1,7 m. lång; dylika fall höra till sällsynthetema,
både enligt hvalfångarnas uppgifter och enligt litteraturen. Vanligen
föder denna hval, liksom alla öfriga, blott en unge. I största antal
anträffas sejhvalen under högsommaren (medlet af juni till början af
augusti) invid kusterna och synes förekomma talrikare utefter
Vest-än östfinmarken. Deras föda utgöres hufvudsakligen af hvad
fin-marksfiskarena kalla »krita, en liten röd copepod (Calanus
finmarchi-cus); då man öppnar tarmen på dem, är den alldeles full af
lemnin-gar af dessa små kräftdjur: tarmcontenta äro röda som blod.
Närbesläktad med sejhvalen är finhvalen (Balænoptera musculus,
COMPANYO).
Denna sedan gammalt kända och af åtskilliga författare beskrifna
hvalart ingår under kusterna merendels tidigare på året än sejhvalen.
Under april och hufvudsakligen maj och juni månader fångas de flesta
finhvalar. Af de 14 exemplar, som år 1890 skötos vid Sorvær,
erhölls blott ett enda under augusti; af de öfriga de flesta i slutet af
maj och början af juni. Enligt uppgift kommer dock denna hval
under sensommaren somliga år i tämligen stort antal in under kusten.
Näst blåhvalen blir finhvalen den största i släktet, 60 fot eller
där-öfver, hvarför han skattas högt af hvalfångarna. Liksom hos öfriga
balæ-nopterer synes dräktighetstiden uppgå till tolf månader, och ungen
framfödes under vintern. Enligt benäget meddelande af herr kapten
M. C. Bull sköts i slutet af november 1890 i Kristianiafjorden, där
detta år hvalfångst med relativt godt resultat börjat bedrifvas
vintertiden under silltiden, en hona af denna art med ett 18 fot långt foster,
det största som denne erfarne hvalfångare under sin långa verksamhet
som föreståndare för hvalfångarestationer sett. I motsats till sej- och
blåhvalen är finhvalen hufvudsakligen fiskätare. I synnerhet förföljer
han vid Finmarken stimmen af loddan (MaUotus vtllosus), då denna
om våren söker kusterna för att leka, och i andra trakter, t. ex.
bohuslänska skärgården och Noriges vestkust, sillen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
