Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af de vid Finmarken förekommande hvalarna skattas högst
fångstmannens bl&hval (BdUenoptera Sibbaldii, J. E. Grat), som ej utan
skäl äfven kallas jättehval. Dess längd uppgår nämligen stundom till
några och 90 fot, och denna hval är alltså det längsta af alla nu
lef-vande djur. I förbigående kan jag nämna, att den så mycket
omtalade Malmska hvalen, hvilken troligen många af mina läsare sett
på Göteborgs museum, är ett yngre hanexemplar af denna art, hvaraf
man kan få en svag föreställning om dessa djurs kolossala
kroppsstorlek. Enligt uppgift har denna värdefulla hval, som under de första
åren af 1880-talet ej så sällan förekom äfven vester om Nordkap, efter
1885 blifvit mycket sällsynt vid Vestfin markens kuster, där den synes
hafva ersatts af sejhvalen, hvilken förut, såsom ofvan anförts, var så
godt som alldeles okänd såväl här som annorstädes. Under sommaren
1890 hvarken sköts eller iakttogs något exemplar af blåhval i det
närmaste hafvet utanför Sörvaer. Vid de bvalfångareetablissement
(med omkring 20 båtar), som äro anlagda utefter Ostfinmarkens kust
till ryska gränsen, skjutas dock ännu regelbundet hvarje år ett rätt
betydande antal blåhvalar, äfven om antalet här också synes blifva
mindre fir från år. Vid Murmanska kusten förekommer han
äfven-ledes ännu i stort antal. Talrikast synes han dock vara vid Island. Vid
de trenne hvalfångarestationer, som äro anlagda vid vestkusten af
detta land, skjutes blåhvalen i största antal. Under min resa till Norra
Ishafvet följande år (1891) hade jag otaliga gånger tillfälle att iakttaga
honom. Synnerligen gärna syntes jättehvalen jämte den minsta
representanten för detta släkte, den blott 30 fot långa Bcdænoptera rostrata
(O. Fabricius), under juni månad uppehålla sig inne i »isknottern»
eller drifisens yttre band, ungefar på 70° n. br. och 8° 1. v. Gr.
Den Qärde hvalart, som fångas vid Finmarkens kuster, är
knöl-hvalen (Megaptera boops, O. Fabricius). Denna i mera än ett
afse-ende egendomliga hval, som äfven kallas puckel- eller trollhval,
inkommer, ehuru i ej synnerligen stort antal, under Finmarkens kuster
i synnerhet höst och vår. Under sommaren 1890 infördes till Sörvser
ej flere än tvenne exemplar, af hvilka det ena var dräktigt med ett
ungefär 2 fot långt foster. Båda skötos på sensommaren. I motsats
mot sejhvalen förekommer knölhvalen aldrig i stim, utan vanligen
gå blott en å två stycken tillsamman. Såsom vanligt besvärades äfven
de exemplar, jag fick tillfälle att undersöka, af knölhvalens
karakteristiska parasiter. På hufvudet, extremiteterna och Btjärten sutto tätt
hopträngda och djupt nedborrade i huden balaniden Coronula diadema
i både stora och små exemplar. De delar af hvalhuden, där dessa
egendomliga kräftdjur hade bosatt sig, fingo härigenom en viss likhet
med en sorts pansar, så tätt sutto djurens skalkransar intill hvarandra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
