Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag, jag är anden Wassusa Killa, hvilken frestar menniskorna
att äta hundar. Jag skall gifva dig min ande. Jag skall äfven gifva
dig mitt namn; Wassusa Killa skall du heta, och hundkött skall du
äta, så fort min ande kommer öfver dig.»
Och så for anden in i gossen, hvilken ögonblickligen sprang på
en af jakthundarna och bet ett stort stycke ur hans strupe. Då
hunden var död, åt han upp honom hel och hållen, med hull och hår;
och därpå flög han upp’mot himlen som en fågel och försvann.
De andra bröderna begåfvo sig genast hem till sina systrar och
berättade hvad som händt deras yngste broder. De öfverlefvande
be-gräto nu på indianskt sätt den förlorade, hvilken de aldrig trodde sig
få återse. Därunder förgingo tre dagar, utan att något afhördes; men
den fjärde dagens morgon, då en af systrarna gick ned till elfven för
att hemta vatten, varseblef hon till sin stora häpnad den
förlorade brodern, som stod på elfvens andra strand. Dock var han
nästan oigenkänlig, ty hans hufvud var fläcktals skalligt, och
därtill hade han blifvit så blek och utmärglad, att han liknade ett
skelett.
»Men är det verkligen du, min broder?» sade flickan.
»Det är jag», svarade han.
»Hur kommer det till att du ser så förskräcklig ut?» frågade hon
vidare.
»Jo, hör på! Då anden Wassusa Killa tog mig med sig från
jorden, foro vi med sådan hastighet fram genom rymden till hans
bostad i månen, att håret föll af hufvudet på mig; och då vi väl voro
däruppe, fick jag ingenting annat än hundkött att äta; det är därför
jag blifvit så mager.»
»Men, käraste broder, nu kommer du väl hem till oss?»
»Ack, det kan jag icke», svarade han. »Jag har ännu icke sluppit
ifrån anden Wassusa Killa. Blott om du gör hvad jag säger åt dig,
kan jag blifva fri från hans tyranni.»
Systern gick nu öfver elfven och slog armarna om sin bror för
att draga honom med sig hem; men ackl det var som om hon famnat
rök; han försvann med ens, men blef genast åter synlig på några
stegs afstånd.
»Det är omöjligt att taga fast mig på det sättet», sade han. »Men
hör på! I morgon får du se mig här igen på samma ställe. Tag då
pil och båge; bind ett stycke bark af den röda cedern på pilspetsen,
tänd eld på barken, sikta rakt på mitt hjärta och skjut af. Detta
skall du upprepa fyra gånger. Sedan kan du fånga mig!»
Dagen därpå sågo båda systrarna ganska riktigt sin bror på
samma ställe på andra sidan elfven. Den ena tog då genast pil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
