Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna lax-sort följer verkligen, land, och det händer dft, att den ibland
hoppar upp p& land, hvarför indianerna säga, att han skrattar åt sina
egna dumheter.
Första dagen i Seagom eller Mars var Klomas fader bittida ute
vid sin fölla, som var rikligt smyckad med cederbark och såg riktigt
inbjudande ut för laxen. »Hören», sade Klorna till sin hustru och
sina båda barn, »kommen nu med! Nu skall jag helsa på min far;
han sitter bestämdt och väntar, att en Amel (vår-lax) skall komma
in i hans falla.»
Då de kommo dit, satt fadern ganska riktigt där; Klorna hoppade
upp i fällan; familjen efter. Klomas far blef helt förtjust att redan
första dagen få så många laxar; han tog dem så fort som möjligt
upp ur fällan, bar dem till sitt hem och lade dem utanför dörren,
medan han gick in och berättade för sin hustru om den lyckade
fångsten. Han skickade därpå ut en af döttrarna att hemta in laxarna
till kokning; men då flickan kom ut stod hennes förlorade broder
där laxarna legat, och med honom en vacker kvinna och två små
barn.
»Detta är min hustru och mina barn», sade Klorna till flickan,
hvilken genast igenkänt sin bror. Hon sprang in för att berätta för
föräldrarna hvem som stod därute, där laxarna legat.
»Ack, mitt kära barn, drif ej ditt skämt för långt», sade modern.
»Du vet ju hur du smärtar mig hvar gång du nämner min förlorade
son. Väck ej på nytt denna sorg i mitt hjärta.»
Flickan bedyrade, att det var hennes bror lifslefvande, som stod
där: »Kom med ut bara», sade bon, »så får du väl se att jag talar
sanning». Men ingen hörde på henne. Då gick hon tillbaka ut.
Klorna sade nu åt henne: »Säg åt min far, att han skall låta väl
rengöra hela sitt hus och därtill bygga till en liten kammare på
baksidan; jag skall uppföra en dans, en Sissauchdans, som jag lärt hos
Amel, hos hvilken jag varit.»
Flickan gick ånyo in och sade åt föräldrarna hvad brödren sagt;
men de ville ändå icke tro henne. Slutligen gick fadren ut, och
verkligen stod icke där hans förlorade son Klorna lifslefvande 1
Nu blef det ett jubel utan all ända. Man byggde en kammare
bakom huset, och den heliga Sissauchdansen uppfördes af Klorna;
hans dans-ande var Amel eller vår-laxen, och sedan den tiden brukas
Amelmasken alltid i Sissauchdansen.
Klorna lefde sålunda lyckligt i fadrens hus med sin unga hustru,
ända tills han en dag skulle gå till elfven och hemta vatten och
träffade en flicka, hvilken han hållit sig väl med för länge sedan.
Hon började strax försöka locka honom till sig igen, och det drog icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
