Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undran, oaktadt han själf tillhörde en stam af vida ljusare färg än den
underkufvade.
Under oerhörda svårigheter började nu expeditionen sitt nedstigande
utför högplatåns vestrand. Denna täckes af utomordentligt täta
bambuskogar af 20—30 m. höjd. Med yxan måste väg banas, allt under det
man led ganska betydligt under den låga temperaturen. Till sist var man
dock nere på det bördiga slättlandet Bugoye, där läger slogs. Norrut lågo
nu vulkanbergen, af hvilka det vestligaste, Kirunga tsha Gongo, bestegs.
Efter att, åtföljd af en liten styrka af 20 man, ha nått slättens gräns
mötte de resande ånyo urskogen, där marken började höja sig. Steg för
steg måste de under tre och en half dag arbeta sig fram, innan de kommo
så högt att skogen upphörde och en subalpin flora vidtog, delvis täckande
de mörka, af leucitförande nefelinit bestående lavafälten, öfver hvilka de
efter ett par timmars klättrande nådde kraterns rand, 3,500 m. ö. h.
»Dessvärre saknar jag förmåga», säger förf., »att skildra hvad jag
kände inför detta det mest storartade af alla naturscenerier. Kraterkittelns
väldiga rum begränsas af kolsvarta, af rosafärgade gångar genombrutna
väggar, som lodrätt stupa 300 ro. ned i djupet. Bottnen utgöres med all
sannolikhet af en stelnad s. k. lavasjö, hvilkens yta är fullkomligt jämn,
men skiftar i de skönaste färger. Två väldiga brunnsliknande öppningar,
så regelbundna som vore de utmejslade af menniskohand, synas i midten,
och ur den ena af dem utstötas under åskdån väldiga ångmoln, hvilka, af
lukten att döma, endast innehålla obetydliga mängder af svafvelhaltiga
gaser. Kraterranden är äfven på yttre sidan så brant, att man ej får ha
anlag för svindel, om man skall kunna företaga en rundpromenad kring
kratern, något som tar ungefar två timmar. Vid återkomsten till lägret blef
jag rörd öfver hur mitt folk störtade fram till mig, tryckte mina händer
och kysste dem, till glädje öfver att »eldberget» ej uppslukat oss.»
En dagsmarsch mot sydvest förde expeditionen plötsligt till stranden
af en stor okänd sjö, som sträckte sig söderut så långt ögat kunde nå.
Invånarne kallade den Kivu och utmed dess »paradisiskt sköna öar» och
stränder företogs nu en seglats i fyra anskaffade kanoter. Sjön är 30—40
km. bred och ungefär 80 km. lång, endast den norra delen kartlades
emellertid; ej heller blef man i tillfälle att följa dess aflopp till den c. 110
km. söderut belägna Tanganyika, hvilken ligger 672 m. lägre.
Det gällde nu, huruvida man skulle återvända öfver tyska Östafrika
eller söka sig väg genom Stanleys beryktade stora skog fram till de genom
stridigheterna mellan Kongostaten och araberna osäkra trakterna längs öfre
Kongo. Sedan ammunitionsforrådet blifvit inspekterad t och befunnits utgöra
15,000 patroner, valdes det senare alternativet, och den besvärliga
klättringen genom bambuskogarne uppför grafsänkans vestra tvärbrant begynte.
Det område, i hvilket man nu inträngde, kallades Butembo och var ett
starkt kuperadt bergland, hvars lägre delar intogos af vidsträckta
grässlätter. Slafjägarne från Manyemalandet i vester hade nästan helt och
hållet förhärjat landet, och det kostade nästan öfvermenskliga ansträngningar
att tvinga fram expeditionen, som hade att lefva på de halfvilda bananer,
man där och hvar kunde anträffa. Berggrunden utgöres här af samma skiffrar,
som uppträda i höglandet öster om grafsänkan, och landet sänker sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
